Förlängande rörelser. En livsvärldsstudie om kroppslig vakenhet hos en grupp elevassistenter på en anpassad gymnasieskolas individuella program

Abstract

Syfte: Studien följer en specifik grupp elevassistenter och elever på en anpassad gymnasie skola, individuellt program. Syftet är att undersöka hur elevassistenternas samspelande arbete gestaltar sig i relation till de egna eleverna, vilket i sin tur ses som en del av elevernas förutsättningar för lärande. Vidare vad som är avgörande i elevassistenternas arbete för att eleverna ska kunna erfara en känsla av att kunna själv, trots ett betydande behov av såväl fysiskt som mentalt stöd från personalens sida. Slutligen prövas hur livsvärldsfenomenologisk teori kan användas för att belysa elevassistenternas arbete. Teori: Studien använder sig av livsvärldsfenomenologisk teori med betoning på Merleau Pontys begrepp livsvärld, levd kropp, intersubjektivitet och horisont. Livsvärlden är en levd och konkret värld som inte kan reduceras till enbart omgivande fysiska föremål. Livsvärlden är förbunden med ett subjekt som lever, erfar och agerar i den med såväl sin kropp som sitt medvetande. Kropp och medvetande utgör en odelbar enhet, en så kallad levd kropp. Den levda kroppen utgör centrum för var och ens erfarande av världen. Intersubjektiva möten, möten mellan subjekt, uppstår när människors levda kroppar interagerar. Då kan deras horisonter och upplevelser av världen förskjutas. Metod: Studien har under knappt ett halvt år följt en grupp elevassistenter och elever på en anpassad gymnasieskola, individuellt program. Eleverna har behov av både fysiskt och mentalt stöd från personalen för såväl skolarbete som olika aktiviteters genomförande. Empiri har samlats in i form av observationer, anteckningar, fotografier samt individuella, kvalitativa intervjuer med gruppens fem elevassistenter. Med stöd av en intervjuguide lyftes frågor fram om samspel, stöd och autonomi i relation till eleverna. Empirin har bearbetats och analyserats i flera led. Därmed har förståelsen för materialet successivt förändrats, vilket kan liknas vid ett pendlande i en hermeneutisk spiral. Resultat: Det som visar sig avgörande för att eleverna ska kunna erfara en känsla av autonomi och av att kunna själv, är att elevassistenterna möter eleverna som tydliga subjekt på ett vaket och lyhört sätt. Vidare att de i ett ständigt perspektivtagande växlar mellan att vara ett erfarande subjekt vid sidan av elevens subjekt och ett utförande objekt som låter sin kropp integreras med elevens kropp. En omvändbarhet mellan styrande och följande visar sig när elevassistenterna tar in elevernas intentioner och genomför aktiviteter med/åt eleverna. Elevassistenternas sätt att agera och möta eleverna uppfattas som baserat på en erfarenhetskunskap, vanligen tagen för given. Denna förvärvade kunskap används på ett ömsom spontant och reflekterande vis. Livsvärldsfenomenologi har på ett genomgripande sätt ökat förståelsen för interaktionen mellan elever och personal i den regionala värld som denna anpassade gymnasieskola utgör.