Fritidshem som en hälsofrämjande arena.

Abstract

Studiens syfte är att undersöka hur personalen på fritidshem talar om och förstår begreppet psykisk hälsa i relation till fritidshemmets uppdrag samt hur de arbetar hälsofrämjande. Tidigare forskning ger oss en inblick i hur den psykiska ohälsan har ökat under de senaste åren och att det sjunkit ner i åldrarna. Vidare ger forskningen indikationer på att tidiga insatser hjälper främjandet av den psykiska hälsan. En mängd tidigare forskning har gjorts där mycket fokus ligger i skolmiljön men fritidshemmet lämnas helt utanför. Studien är kvalitativ och utgår från semistrukturerade intervjuer med tio personer som arbetar på olika skolor runt om i Sverige. Ett strategiskt urval användes för att säkerställa en mångsidig grupp informanter med varierande erfarenheter och bakgrunder. Resultatet av studien visar att begreppen psykisk hälsa samt psykisk ohälsa omfattar många tolkningar. Trots att personalen dagligen träffar barn som mår dåligt finns det inga tydliga handlingsplaner för dessa situationer. En bristande dialog kring begreppet skapar osäkerhet och bidrar till att samtalen undviks. Informanterna ger en blandad bild av det hälsofrämjande arbetet på fritidshemmen. Det finns flera olika strategier och metoder som fungerar väl för att jobba med att stärka elevernas välbefinnande men det saknas tydliga riktlinjer. Slutsatsen av studien är att eleverna behöver en hög känsla av sammanhang (KASAM) för att uppnå en god psykisk hälsa. För att kunna möjliggöra det behövs kompetensutbildning, ett gemensamt förhållningssätt, en samsyn kring begreppen, förtydligande i styrdokument samt fortsatt forskning.