| dc.description.abstract | När covid-19 pandemin kom till Sverige behövde skolorna ställa om till distansundervisning.
Men hur undervisar man i ett praktiskt ämne på distans? Syftet med denna studie var att
beskriva gymnasieelevers upplevelser om idrott och hälsa på distans. Med hjälp av en
kvalitativ metod har intervjuer genomförts för att förstå och tolka fenomenet
distansundervisning i ämnet idrott och hälsa. Med hjälp av tidigare forskning, fenomenologi
och hermeneutik har ett resultat och en slutsats kunnat göras. Delar som behandlas i studien
är gymnasieelevers upplevelser om den fysisk aktiviteten, hur digitala verktyg har använts
och fungerat i undervisningen samt vilka fördelar respektive nackdelar gymnasieelever har
upplevt med att ha idrott och hälsa på distans. Jämförelsen mellan den tidigare forskningen
och resultatet visar sig delvis överensstämma. Tidigare forskning visar bland annat att den
fysiska aktiviteten minskade under distansundervisningen. De intervjuade gymnasieeleverna
upplevde däremot inte att den fysiska aktiviteten minskade, utan att den blev annorlunda.
Forskningen visade även att gymnasieelevers välbefinnande och sociala gemenskap minskade
under distansundervisningen. Vilket de intervjuade gymnasieeleverna i studien bekräftar.
Framförallt ansåg gymnasieeleverna att det var mer utmanande med distansundervisning
under hösten och vintern. Slutsatser som kan dras är att idrott och hälsa undervisningen
individualiserades under distansundervisningen. Vissa elever mådde bra av att ha
distansstudier medan andra elever tyckte det var mer utmanande. Samtliga elever föredrar att
ha idrott och hälsa undervisningen på plats. Det ska vara en valmöjlighet och inte ett tvång att
läsa ämnet idrott och hälsa på distans. | en |
