Friluftsliv i hållbarhetens namn, amen?

Abstract

Kravet på hållbar utveckling har ökat under senare år och att utbilda elever i hållbar utveckling framstår som en central del i det arbetet. Ämnet idrott och hälsa är bland annat menat att bidra till hållbara livsstilar bland elever och ett medel för att nå det är friluftsliv. Friluftsliv är inte alltid hållbart, vilket var orsaken till denna forskningsöversikt. Syftet med forskningsöversikten var således att undersöka hur elever påverkas av ett urval pedagogiska metoder för friluftsliv och jämföra dem med målen för hållbar utveckling i Agenda 2030. En litteraturöversikt genomfördes med hjälp av databassökning. Detta för att bidra med kunskap till en lärarkår som upplever kompetensbrist både inom friluftsliv och hållbar utveckling. Översikten visade att elever generellt upplever friluftsliv positivt och att det bidrar till elevers lärande för hållbara livsstilar, exempelvis genom utvecklande av kvaliteter som bidrar till ökad anställningsbarhet och respekt för naturen. I diskussionen framgick att platsresponsivt friluftsliv var mest i linje med de tre dimensionerna för hållbar utveckling: Socialt, ekonomiskt, och ekologiskt eftersom den metodiken hade låga resurskrav, kunde inkludera alla och hade naturen (inte människan) i centrum. Utfallet av de pedagogiska metoderna var dock starkt beroende av lärarens förmåga att använda naturen som en resurs för lärande. Att utbilda lärare i friluftsliv som kan bidra till elevers kunskap i hållbar utveckling ansågs därför viktigt för framtiden. Ur ett långsiktigt perspektiv var det dock holistiskt friluftsliv som bör bli norm då det var närmast levnadssätten som hållbara ursprungsbefolkningar haft.