Visa enkel post

dc.contributor.authorVallgren, Sanna
dc.date.accessioned2018-08-16T12:47:35Z
dc.date.available2018-08-16T12:47:35Z
dc.date.issued2018-08-16
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/57375
dc.description.abstractI mitt arbete har jag utgått ifrån mina tankar om att vara kropp, om rädslor och känslor kring sjukdom och kroppens förfall. Det söker sig mot de inre upplevelserna, tankarna, känslorna och kanske nånstans också det undermedvetna. Ett försök att fånga ett diffust tillstånd av att pendla mellan realism och fantasi. För mig handlar det om den abstrakta, overkliga och kanske till och med lite skrämmande sinnesstämning man kan hamna i när man försöker greppa en svår situation. En destruktiv cirkel av ältande, förnekelse och verklighetsflykt. Vi har alla våra sätt att hantera, eller processa det som skrämmer oss i att existera. Fantasin får vara mitt sätt. Genom mina smycken vill jag spegla kroppen som en abstrakt, ospecificerad form mot de påtryckningar, spänningar och den utsatthet det innebär att vara kropp i det omgivande samhället. Objekten blir som ett skal av någonting som varit, som det tomrum som blev kvar. Eller ett skydd mellan mig och verkligheten. Ett filter, en fantasi. Som en del av kropp men är den mänsklig? Kan jag få formerna att se ut som om de växer in i varandra och rör sig? Jag tar ut former i aluminium, relaterade till fragment och silhuetter av kroppens insida. Först bearbetar jag materialet med borren. Små små hål får täcka ytan, eller lösa upp den. Jag använder ett trasigt borr, det skapas som en krater runt hålet. Det bildas en ny yta. Som knottrig hud, ett membran eller organ som släpper igenom någonting eller som andas. Hur mycket material kan jag ta bort? Kan jag få håligheten att tala om nedbrytningen av kroppen, förgängligheten, men samtidigt locka till egna (undermedvetna) associationer? Aluminium är ett material jag arbetat i tidigare, det är smidigt att forma och bearbeta men framförallt är det så lätt att jag kan välja att arbeta stort i förhållande till kroppen. Det känns viktigt att gå upp i skala för att ge uttryck för de känslor jag vill jobba med. Ju fler hål, ju mer material jag tar bort desto mer abstrakt blir vikten.sv
dc.language.isoswesv
dc.relation.ispartofseriesKHM2018sv
dc.subjectkonsthantverksv
dc.subjectsmyckekonstsv
dc.subjectmutationsv
dc.subjectabstraktsv
dc.subjectfiltersv
dc.subjectsjukdomsv
dc.subjecträdslasv
dc.subjectskalsv
dc.subjectorganisksv
dc.subjectsyntetisksv
dc.subjectfärgsv
dc.subjectbärbarsv
dc.subjectförfallsv
dc.subjectfantasisv
dc.subjectrealismsv
dc.subjectmisstolkningsv
dc.subjectborrasv
dc.subjecthålsv
dc.subjectaluminiumsv
dc.subjectnylonsv
dc.subjectanodiseringsv
dc.subjecteloxeringsv
dc.subjectsyrasv
dc.subjectkemisv
dc.subjectsvartsv
dc.subjectblåsv
dc.subjectrosasv
dc.subjectgulsv
dc.subjectneonsv
dc.subjectsjukhussv
dc.subjectinjektionsv
dc.subjectnålsv
dc.subjectsci-fisv
dc.subjectJenny Hvalsv
dc.subjectrytmsv
dc.subjectkänslasv
dc.subjectrörelsesv
dc.subjectfadesv
dc.subjectkroppsrelaterad konstsv
dc.titleHolesv
dc.typeTexteng
dc.setspec.uppsokFineArt
dc.type.uppsokH2
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg/HDK - School of Design and Craftseng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/HDK - Högskolan för design och konsthantverkswe
dc.type.degreeStudent essayeng


Filer under denna titel

Thumbnail
Thumbnail
Thumbnail
Thumbnail
Thumbnail
Thumbnail

Dokumentet tillhör följande samling(ar)

Visa enkel post