SMÄRTHANTERING HOS BARN I DET POSTOPERATIVA SKEDET - En litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Obehandlad smärta hos barn kan leda till negativa konsekvenser. Smärta är en emotionell och sensorisk upplevelse som kan bidra till obehag, ångest, ilska och rädsla. För att kunna bestämma korrekt behandling krävs en bedömning av smärtan samt utvärdering av åtgärden med hjälp av smärtskattningsinstrument. Vid behandling av patientens smärta ska sjuksköterskan ha ett personcentrerat förhållningssätt. I mötet med barnet är det viktigt att bygga en terapeutisk relation och följa de lagar och författningar som styr vården av barn för att ge en trygg och säker vård utefter barnets bästa. Sjuksköterskor brister i sin bedömningsförmåga och många barn upplever idag måttlig till svår smärta efter en operation. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors användning av smärtlindrande åtgärder vid postoperativ smärta hos barn mellan noll och 18 år på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt av både kvalitativ och kvantitativ forskning. Datainsamlingen utfördes i två databaser; Cinahl och PubMed. PICO-modellen användes vid problemformulering, frågeställning, sökord och inklusions- och exklusionskriterier. Nio artiklar inkluderades och analysen av dessa utfördes av två författare separat för att sedan gemensamt sammanställa innehållet. Alla artiklar granskades där åtta var av hög kvalitet och en av medelhög kvalitet och samtliga var etiskt godkända. Resultat: Både farmakologiska och icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder utfördes av sjuksköterskor vid postoperativ smärta hos barn. Vårdpersonal administrerade icke-opioida läkemedel ofta men undvek opioida läkemedel. De gav dessutom otillräckligt med smärtstillande läkemedel. Icke-farmakologiska åtgärder utfördes frekvent med stor variation av valda metoder. Psykologiskt stöd, distraktion, avslappning, beröring, positionering, stöttning i dagliga rutiner och undervisning i andningsteknik var några av dem. Slutsats: Ett flertal icke-farmakologiska åtgärder användes av sjuksköterskor i olika utsträckning. Tydliga brister inom den postoperativa smärtlindringen framkom. Sjuksköterskorna hade kunskapsbrister när det gäller rimlighetsbedömning och adekvat dosering av läkemedel, vilket bidrog till underbehandling. Resultatet ger en indikation på vilka förbättringar som kan behöva göras.