| dc.description.abstract | Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdomar är de vanligaste dödsorsakerna i höginkomstländer och till dessa hör bland annat hjärtinfarkt. Det finns många riskfaktorer för att drabbas av kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt, flera av dessa är sådana man kan påverka medan andra inte är påverkbara. Icke påverkbara riskfaktorer inkluderar hög ålder, ärftlighet och att vara man. Till de påverkbara riskfaktorerna hör rökning, hypertoni, rubbade blodfetter, diabetes, fysisk inaktivitet, stort midjeomfång, lågt intag av frukt och grönt, hög alkoholkonsumtion och psykosocial stress. För att minska risken att drabbas av en ny hjärtinfarkt är det av stor vikt för patienten att genomföra livsstilsförändringar så som att sluta röka och komma igång med regelbunden fysisk aktivitet. Läkemedel är en viktig del i behandlingen men studier har visat att endast medicinering inte är tillräckligt. Hälso- och sjukvården har en viktig roll i att stötta och motivera patienten till att genomföra livsstilsförändringar. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av och motivation till livsstilsförändringar efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Metod: Analys av kvalitativ forskning. I uppsatsen analyserades 11 vetenskapliga artiklar som blev resultatet av en systematisk artikelsökning i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Patienters upplevelse av och motivation till livsstilsförändringar kunde sammanfattas i de sju temana livsstilsförändringar, orsaker till icke-deltagande i rehabiliteringsgrupper, stöd från närstående, rädsla, stöd och information från sjukvården, kroppen sviker och en vändpunkt i livet. Diskussion: Patienter som drabbats av en hjärtinfarkt behöver ett stort stöd från hälso- och sjukvårdspersonal. Rehabiliteringen bör anpassas efter varje patients förmågor och förutsättningar. Det bör även finnas en möjlighet för patienterna att välja var rehabiliteringen ska ske. Hjärtinfarktpatienter kan även behöva lång kontakt med hälso- och sjukvården för att kunna bibehålla livsstilsförändringar på lång sikt. Patienter behöver bättre kunskap för att hantera sin livssituation och fokus bör ligga på patientutbildning väl anpassad för den enskilda patienten. | sv |
