Tillsammans för barnets bästa

Abstract

Studien har undersökt samverkan mellan habiliteringen och förskolan. Syftet med studien har varit att undersöka hur samverkan mellan habiliteringen och förskolan formas som praktik, med fokus på vilka språkliga, organisatoriska och relationella arrangemang som möjliggör el-ler begränsar samverkan. Genom semistrukturerade intervjuer samlades data in från fem specialpedagoger inom olika habiliteringar och fyra förskollärare och en rektor med förskollärarbakgrund från både kommunala och privata, om deras kunskaper, upplevelser och erfarenheter av samverkan och hur det tillämpas. Studien har en kvalitativ metod som grund för att fånga upp deltagarnas perspektiv kring samverkan. I studien har teorin om praktikarkitektur använts som både teoretisk och analytiskt ramverk för att kunna analysera och skapa förståelse kring samverkan, samt hur olika verksamheter, som habiliteringen och förskolans samverkan kan påverka barnets lärande och utveckling i de olika lärmiljöer som omger barnet. Resultatet presenterar habiliteringens och förskolans samverkanspraktiker. I studien har vi kommit fram till tre praktikarkitekturer som beskriver hur samverkan möjliggörs och begränsas.