När politiken möter miljörätten: En kritisk analys utifrån Critical Legal Studies av regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kapitlet miljöbalken

Abstract

Uppsatsen analyserar regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken och undersöker hur rättsliga och politiska överväganden samspelar i denna beslutsprocess. Syftet med uppsatsen är att skapa en förståelse för den potentiella miljörättsliga problematik som regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. MB innebär och hur den tar sig i uttryck i regeringens tillåtlighetsskäl. Analysen utgår från ett kritiskt rättsteoretiskt perspektiv genom Critical Legal Studies. Totalt 36 tillåtlighetsbeslut har analyserats. Besluten har systematiserats och jämförts för att identifiera hur regeringen motiverar sina ställningstaganden, vilka rättsregler som åberopas samt hur miljörättsliga och politiska argument vägs mot varandra. Uppsatsen redogör först för de centrala miljörättsliga bestämmelserna som aktualiseras i tillåtlighetsprövningen, särskilt de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, hushållningsbestämmelserna i 3–4 kap. samt miljökvalitetsnormerna i 5 kap. Därefter analyseras regeringens prövningsförfarande och hur olika kriterier, såsom miljökonsekvensbeskrivningar och kommunal tillstyrkan, behandlas i beslutsprocessen. I den kritiska analysen undersöks regeringens beslutsmotiveringar utifrån Critical Legal Studies. Analysen visar att miljöbalkens relativt öppna och flexibla regler ger utrymme för politiska överväganden i tillåtlighetsprövningen. Rättsliga argument och hänvisningar till lagstiftning fungerar i många fall som en legitimerande ram för beslut som i praktiken i stor utsträckning påverkas av politiska värderingar och samhällsekonomiska intressen. Uppsatsen visar att regeringens tillåtlighetsprövning präglas av en kontinuerlig avvägning mellan miljörättsliga och politiska intressen, där de politiska övervägandena ofta får en avgörande betydelse för beslutsutfallet. Samtidigt fungerar miljörättens regler som ett formellt ramverk som legitimerar regeringen tillåtlighetsbeslut.