Övervikt och fetma vid datortomografi av buken: Effekten på stråldos.

Abstract

Övervikt och fetma är i dagsläget ett världsomfattande folkhälsoproblem som kan leda till en rad olika sjukdomar. I Sverige är omkring hälften av befolkningen överviktiga eller feta. Datortomografi är en frekvent använd modalitet inom radiologin som ger detaljrika bilder men till följd av en högre stråldos än konventionell bildtagning. Joniserande strålning kan ge upphov till både kortsiktiga- och långsiktiga skador och särskilt känsliga för strålning är bland annat organen i buken. Det är röntgensjuksköterskans ansvar att i enlighet med ALARAprincipen optimera bildtagningen och utsätta patienten för en så liten stråldos som möjligt, men med en tillräckligt god bildkvalitet. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka hur övervikt och fetma påverkar stråldosen vid datortomografiundersökningar av buken. Metoden är en strukturerad litteraturöversikt där 13 kvantitativa artiklar granskats och analyserats. Resultatet visar att vid användandet av AEC ökar stråldosen till överviktiga och feta patienter. Vid undersökningar utan AEC är resultatet mer tvetydigt och stråldosen kan antingen öka eller minska vid övervikt och fetma beroende på inställningar och parametrar. Minskningen i stråldos ses vid mätning av organdos och effektiv dos. Konklusionen av denna litteraturöversikt är att övervikt och fetma påverkar stråldosen vid datortomografiundersökningar av buken och att kunskap om hur denna påverkan ser ut är nödvändig för röntgensjuksköterskan och uppgiften att optimera bildtagningen.