Pappors traumatiska förlossningsupplevelse

Abstract

Bakgrund: I Sverige är pappor nu mer delaktiga inom familjen än de var tidigare när de inte förväntades närvara vid sina barns födslar. Trots att pappor nu får vara med under förlossningen ses de främst som en stöttepelare till kvinnan. Tidigare forskning visar att pappor upplever sig exkluderade av vården och känner sig oförberedda inför förlossning. Inga tydliga metoder finns för att mäta pappors förlossningsupplevelser och vården har inga tydliga riktlinjer för hur deras mående efter förlossningen följs upp. Syfte: Beskriva pappors traumatiska förlossningsupplevelser. Metod: En systematisk litteraturöversikt har använts som metod. Artiklar har sökts på databaserna Pubmed, Cinahl, Psycinfo och Scopus. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier, Att stå vid sidan om och Att möta förlossningsvården. I kategorin Att stå vid sidan om framkom att pappor anser det omöjligt att förbereda sig inför en traumatisk förlossning, att de upplevde en rädsla för att förlora kvinnan och barnet. I Att möta förlossningsvården framkom det att papporna önskade ett ökat stöd av barnmorskan. De kände sig exkluderade av barnmorskan och upplevde att informationen de fick, var bristfällig. Slutsats: Pappors traumatiska förlossningsupplevelser kan skapas genom otillräcklig eller bristande information. Att de inte får vara delaktiga i vården under förlossningen, att stödet från barnmorskan brister och att de upplever sig sakna kontroll över förlossningen. Genom att barnmorskor tar del av studiens resultat kan detta leda till en ökad kunskap och förståelse hos dem om hur de bör bemöta pappor och ge dem rätt stöd, få dem att känna sig delaktiga och viktiga.