LEGITIMITET I POLISENS ANVÄNDNING AV ANSIKTSIGENKÄNNING I REALTID En kvalitativ studie av medborgares uppfattningar om polisiär användning av ansiktsigenkänningLEGITIMITET I POLISENS ANVÄNDNING AV ANSIKTSIGENKÄNNING I REALTID: En kvalitativ studie av medborgares uppfattningar om polisiär användning av ansiktsigenkänning

Abstract

Studien undersöker medborgares uppfattningar om polisens användning av AI-baserad ansiktsigenkänning i realtid, en teknik som föreslås tillåtas i Sverige från juli 2026. Syftet är att undersöka hur medborgares uppfattningar formas kring polisens användning av ansiktsigenkänning i realtid och hur medborgare resonerar kring teknikens legitimitet. Teoretiskt utgår studien från ett legitimitetsperspektiv där proportionalitet, transparens och ansvarsutkrävande används som analytiska dimensioner. Metoden är kvalitativ och bygger på nio semistrukturerade intervjuer med medborgare i åldern 20–80 år. Materialet har analyserats genom tematisk analys. Resultaten visar att legitimitet är villkorad och formas genom avvägningar mellan trygghet, effektivitet och personlig integritet. Acceptansen är högre när tekniken används för att bekämpa grov brottslighet, medan mer generell övervakning möter större motstånd. En central faktor för legitimitet är upplevelsen av mänsklig kontroll och tydligt ansvarstagande, där tekniken ses som ett stöd för mänskliga beslut snarare än en ersättare. Vidare framgår att transparens och insyn är viktiga för förtroendet, men att institutionellt förtroende för polisen ibland väger tyngre än faktisk kunskap om hur tekniken fungerar. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att teknikens legitimitet är beroende av upplevd proportionalitet, transparens och mänskligt ansvarstagande.