Diabetessjuksköterskors erfarenheter av lärande hos vuxna personer med nydebuterad diabetes typ 1

Abstract

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en långvarig sjukdom som kräver omfattande egenvård för att undvika komplikationer på lång och kort sikt och för att ha en god livskvalitet. Traditionellt har synen på patientutbildning varit att kunskapsöverföring från vårdpersonal till patient resulterar i ett lärande och därmed i god metabol kontroll. Nyare forskning visar däremot vikten av att få bearbeta de emotionella aspekterna, att kunna acceptera sjukdomen och integrera den i livet. Diabetessjuksköterskan spelar en central roll i att stödja lärandet vid nydebuterad diabetes och det är därför av intresse att studera diabetessjuksköterskans erfarenheter av detta Syfte: Syftet var att beskriva diabetessjuksköterskors erfarenheter av lärande hos vuxna personer med nydebuterad diabetes typ 1. Metod: En kvalitativ metod med en induktiv ansats tillämpades. Semistrukturerade intervjuer med öppna frågor genomfördes med åtta diabetessjuksköterskor i Västra Götalandsregionen och Region Halland. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Resultat: I resultatet framgår diabetessjuksköterskans erfarenheter av hinder, främjande faktorer och använda strategier för att stödja lärandet. Hinder för patientens lärande beskrevs kunna utgöras av emotionella reaktioner vid diagnos, brister inom sjukvården avseende kompetens och patientens egna biopsykosociala förutsättningar. Främjande faktorer innefattade god vårdkvalitet med kontinuitet och sociala förutsättningar med tid för reflektion och stöd. Diabetessjuksköterskorna beskrev strategier för att stödja lärande och betonade vikten av emotionellt stöd, att anpassa metoder för lärande och kommunikationens betydelse. Slutsats: Examensarbetet belyser vikten av att diabetessjuksköterskan beaktar patientens emotionella reaktioner vid nydebuterad diabetes typ 1 och att stödja personen att lära sig leva med långvarig sjukdom vilket är en övergångsprocess som kräver särskilda insatser och bemötande. Vikten av kontinuitet och kompetens i vården av dessa patienter är viktiga kliniska implikationer.