Varken forskning eller omdöme kan vara det enda – Psykologers förhållningssätt till evidens i psykiatrisk öppenvård

Abstract

Kliniska psykologer förväntas använda vetenskaplig evidens och ha ett personcentrerat förhållningssätt. Studiens syfte var att undersöka hur psykologer i psykiatrisk öppenvård förhåller sig till evidens, då den kliniska tillämpningen av evidens är upp till psykologen. En tolkande fenomenologisk analys av tio intervjuer resulterade i sex teman. Det framgick att avståndet mellan forskning och klinik har genererat osäkerhet som hanterats på olika sätt, samt att förhållningssättet till evidensparadigmet inte kan separeras från den organisatoriska kontexten. Informanterna har förlitat sig på intuition och omdöme respektive forskning i olika grad samt uppfattat att de har olika stort handlingsutrymme till individanpassade bedömningar. Resultatet diskuteras i relation till det kliniska omdömets plats vid ett personcentrerat arbetssätt, då många frågor inte kan besvaras av evidens.