Sabotagerisken vid kvarstad på fartyg i internationella rättsförhållanden

Abstract

Enligt svensk rätt är en förutsättning för att ansökan om kvarstad på ett utländskt fartyg skall beviljas, att det skäligen kan befaras att motparten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skulden. Denna så kallade sabotagerisk är ett villkor för att kvarstad på fartyg i internationella rättsförhållanden skall beviljas, vilket framgår av att 4 kap SjöL hänvisar till de allmänna reglerna om kvarstad i 15 kap RB, där sabotagerisken uppställs som villkor.

Det har inom den sjörättsliga doktrinen varit en allmän uppfattning att det inte skall krävas någon utförligare utredning om sabotagerisk i det enskilda fallet för att utverka kvarstad på fartyg i internationell trafik. Det förhållandet att kvarstaden avser ett utländskt fartyg som förväntas lämna landet har ansetts tillräckligt, i vart fall om svaranden inte har andra tillgångar i Sverige. Trots att det kan anses vara en etablerad uppfattning har underrätterna i flera avgöranden beslutat i strid mot den. Ett flertal underrättsdomar har inneburit att kvarstad inte beviljats trots att de omständigheter förelegat som tidigare varit tillräckligt för kvarstad.

Detta arbete syftar till att undersöka det svenska rättsläget rörande sabotagerisken vid kvarstad på fartyg i internationella förhållanden. Undersökningen skall främst klarlägga huruvida det klassiska exemplet, där ett utländskt fartyg som befinner sig i svensk hamn och som när som helst skall avsegla, är godtagbart såsom en presumtion för sabotagerisk.