Ersättningsansvaret vid lastning och lossning. Föremål för sjörättslig protektionism eller miljörättslig innovation?

Abstract

I den här uppsatsen diskuteras gränsdragning mellan de ersättningsrättsliga systemen inom sjörätten och miljörätten. Huvudsakligen handlar det om reglerna för vissa miljöskador i 32 kap. miljöbalken kan användas då utsläpp av en farlig substans har skett när fartyget ligger till kaj vid lastning eller lossning. En uppdelning har gjorts mellan sådana substanser som är specialreglerade i sjölagen, nämligen beständiga mineraloljor, och andra farliga substanser som är oreglerade. I uppsatsen diskuteras de olika regelverken rörande ansvarsgrund, tillämpningsområde, ansvarssubjekt, ersättningsgilla skador samt möjligheten till begränsning av ansvaret. Vår slutsats är att 32 kap. miljöbalken teoretiskt sett är tillämpligt på utsläpp som inträffar vid lastning och lossning i hamn. En annan fråga är dock om det är lämpligt att använda sig av 32 kap. miljöbalken.

Både sjö- och miljörätten har många särdrag som är typiska för just de olika områdena, vilket har gjort den här undersökningen mycket intressant. I sjörätten är många bestämmelser grundade på internationella konventioner. Eftersom sjötransport är en gränsöverskridande verksamhet så finns det en stor enighet om att det enda tillfredsställande alternativet är att internationellt reglera sjöfarten. Sjöfarten har också en långvarig tradition bakom sig och många regler grundar sig på värderingar och tankar som var aktuella för länge sedan. Det finns många åsikter om att sjörätten är konservativ och protektionistisk. En annan aspekt är att det är flera parter är inblandade i sjötransport, bland många kan nämnas fartygsägare, redare, befraktare, lastägare. Miljörätten å sin sida är ett något nyare institut vilket har utvecklats enormt de senaste åren och har fått allt större betydelse. Till detta kommer den allt mer omfattande regleringen från EU på både miljö- och sjörättens område.

Med detta i bakhuvudet kommer vi fram till att 32 kap. miljöbalken mycket väl kan användas vid lastning och lossning. Denna tillämpning blir aktuell när fartygen har upphört att vara en rörlig störningskälla. Att tillämpa 32 kap. miljöbalken är framförallt en fördel för skadelidande. Detta blir särskilt uppenbart angående oreglerade substanserna, eftersom ett culpaansvar vid sådana olyckor går emot allt vad miljöskadeståndsrätt heter. Men även för de reglerade oljorna är det en fördel om miljöbalkens regler tillämpas eftersom det då blir en enhetlig tillämpning för skadelidande. Vare sig olyckan sker vid hamnens utrustning eller vid fartygets utrustning så bör samma regler användas.