“Specifik natur” och “väsentlig inverkan på priset” - olika bedömningar eller samma sak?

Abstract

I syfte att förebygga marknadsmissbruk och insiderhandel finns det en EU-gemensam förordning som ska säkerställa ett identiskt regelverk för unionen. Centralt i detta regelverk är frågor om insiderinformation och hur sådan information ska hanteras. Regleringen för vad som utgör sådan insiderinformation finns i Marknadsmissbruksförordningens (MAR) artikel 7. I artikeln ställs det upp flera rekvisit som syftar till att inkludera all tänkbar information som kan vara föremål för insiderhandel. Dessa rekvisit tar sikte på aspekter som informationens precision, hur den påverkar emittenter och hur den hade påverkat aktiekursen vid ett offentliggörande. Två av dessa rekvisit som måste uppfyllas för att det ska handla om insiderinformation är att informationen måste vara av specifik natur och dessutom ha en väsentlig inverkan på priset på aktiekursen. Dessa rekvisit är allmänt hållna och deras exakta innebörd är inte klarlagd. Dessutom råder det osäkerhet kring hur rekvisiten samspelar med varandra i bedömningen. I varken förordningen eller direktiven presenteras någon utförlig förklaring till respektive rekvisits närmare betydelse. Samtidigt finns det inte många avgöranden från EU-domstolen. Det innebär att unionsrätten i mycket begränsad utsträckning har utvecklat den definition till specifik natur och väsentlig inverkan på priset som anges i artikel 7.2 och 7.4 MAR. Därför syftar det här arbetet till att försöka klarlägga rekvisitens innebörd, att undersöka hur de förhåller sig till varandra samt att utreda om det ska anses vara olika bedömningar eller en gemensam sådan. Analysen görs genom en inledande presentation av undersökningens tillvägagångssätt och därefter en djupdykning i de olika rättskällornas definition av respektive rekvisit. Sedan diskuteras och jämförs rekvisiten med varandra utifrån rättskällornas innehåll samt att samspelet konkretiseras genom användning av exempelsituationer. Därefter presenteras en konklusion av hur de två rekvisiten specifik natur och väsentlig inverkan på priset kan anses förhålla sig till varandra utifrån den utredning som gjorts. Avslutningsvis landar arbetet i slutsatsen att rekvisiten innehåller vissa skillnader men att det finns gemensamma nämnare som innebär att det krävs mycket liknande omständigheter för att de ska anses vara uppfyllda. Därmed föreslås en sammanslagning av rekvisiten som syftar till att underlätta den teoretiska definitionen samtidigt som praktiken inte tar skada av en sådan åtgärd. Förslaget på kompromiss grundar sig i att en betydande del av rättskällornas resonemang handlar om gränsdragningsfrågor mellan de två rekvisiten. Dessutom anses rekvisiten i nuläget höra ihop i tillräckligt hög utsträckning för att den föreslagna åtgärden inte skulle förändra den praktiska hanteringen. Genom en sammanslagning, där bedömningen görs gemensamt, kan i stället både praxis och litteratur ägna alla resurser åt den närmare innebörden av rekvisiten utan att behöva ta hänsyn till någon gränsdragning dem emellan.