TRÄDS TRANSMISSIVITET OCH PÅVERKAN PÅ URBAN STRÅLNINGSMILJÖ UNDER VINTERFÖRHÅLLANDEN – EN STUDIE AV KUNGSPARKEN I GÖTEBORG

Abstract

Urbana träd är en central del av städers klimatanpassning, men deras klimatreglerande funktion under skandinaviska vinterförhållanden är fortfarande begränsat studerad. Denna studie syftar till att undersöka hur skuggeffekten, mätt som transmissiviteten av solstrålning genom kronan, varierar mellan och inom trädarterna lind (Tilia), skogsalm (Ulmus glabra), svarttall (Pinus nigra), vårtbjörk (Betula pendula) och hästkastanj (Aesculus hippocastanum) i Kungsparken i Göteborg. Vidare modelleras den rumsliga variationen av strålningstemperatur (Tₘᵣₜ) i SOLWEIG i QGIS under en molnfri förmiddag innan lövsprickning. Studien undersöker också i vilken utsträckning fältmätningar av solinstrålning med en mobil och en stationär pyranometer kan representera lokala variationer i solexponering. Resultatet visar att trädstammar och grenar reducerar direkt solinstrålning avsevärt även under vinterförhållanden. Den beräknade transmissiviteten av direkt solinstrålning i Kungsparken var 20 %, vilket motsvarar en blockering om 80 % av solljuset. Detta indikerar en tydlig och betydande skuggningseffekt, samt att vegetationen fortsatt har en stark påverkan på den lokala strålningsmiljön även i avsaknad av lövverk. Variation i transmissivitet återfanns främst mellan enskilda träd snarare än mellan arter, då skillnaderna inte var statistiskt signifikanta (p=0,58). Däremot fanns en statistisk signifikans mellan individer inom arten lind (p=0,008). Under mätperioden 08.55–12.25 varierade medel Tₘᵣₜ mellan 18,7–44,7 °C. Tₘᵣₜ ökade successivt under förmiddagen i takt med ökad solinstrålning och minskad skuggutbredning. Högst värden återfanns på öppna, solbelysta ytor medan lägre temperaturer observerades i skuggade områden och nära vatten. Liknande rumsliga mönster observerades både i mars och juli, vilket understryker vegetationens påverkan på stadsklimatet året runt. Både den stationära och den mobila pyranometern visade sig vara användbara för att fånga lokala variationer i solinstrålning, även om mätningar kan ha påverkats av omgivningens utformning. Sammanfattningsvis betonar resultaten vegetationens betydelse för urbana mikroklimat och visar att grönområden inte fungerar som homogena kylzoner. Små skillnader i vegetationens struktur kan leda till betydande variation i termisk exponering, vilket har betydelse för stadsplanering och klimatanpassning med syfte att förbättra termisk komfort utomhus året runt.