”Jag känner ju ibland att jag vill klona mig”

Abstract

Svenska skolbarn är idag allt för stillasittande, trots interventioner för att motverka detta blir polariseringen mellan aktiva och mindre aktiva barn allt större. Varningsklockor ringer högt om att något måste göras. Hur barn erbjuds möjligheter till fysisk aktivitet och rörelse i skolverksamheter, ska enligt lag vara jämlikt. Trots det, har inte alla skolbarn samma förutsättningar att röra på sig. Barn spenderar mycket tid av sin uppväxt i skolverksamheter, det skapar en möjlighet till att använda verksamheter inom skolan som arenor för hälsofrämjande arbete. Det finns idag bristande forskning om huruvida pedagoger på fritidshem, arbetar med barns rörelse och fysiska aktivitet. Därför är syftet med denna studie att beskriva vilka hinder och möjligheter fritidspedagoger upplever gällande barns rörelse och fysiska aktivitet i fritidsverksamheter, samt även utforska hur barns egen lust till rörelse kan främjas på fritidshem. Empiri samlades in genom åtta kvalitativa intervjuer med fritidspedagoger i Mellansverige. Resultatet visade att de två största hindren för att barn ska vara fysiskt aktiva under fritidsverksamheten var personalbrist och för stora barngrupper. Om fritidsverksamheterna har tillgång till närliggande miljöer som stöttar fysisk aktivitet och rörelse, har barn bättre möjligheter till vara aktiva. Genom att fritidspedagoger är fysiskt aktiva tillsammans med barnen och lyssnar till deras behov, kan barns egen lust till rörelse främjas. Med avstamp i teorier om barnperspektiv blir studiens slutsats därför att fritidsverksamheter har god potential att fungera som arenor för hälsofrämjande arbete. För att det ska vara möjligt behövs barn göras mer delaktiga, resurserna utökas inom fritidsverksamheten och fler hälsofrämjande miljöer.