Autologous transfusion of shed pleural blood in trauma: a pilot study of hemothorax blood properties

Thumbnail Image

Files

gupea_2077_69251_1.pdf (929.24 KB)

Date

2021-08-04

Authors

Journal Title

Journal ISSN

Volume Title

Publisher

Abstract

Background: Direct autotransfusion of shed pleural blood in a trauma setting as an alternative to transfusion of banked blood in patients with (massive) traumatic hemothorax is a tested, working and used methodology at some trauma centers throughout the world. Aim: The aim of this study was to summarize previous research in the field and analyze properties of blood retrieved from the pleural cavit y (hemothorax) to appraise suitability for re Methodinfusion. This was a prospective descriptive study of adult patients with traumatic hemothorax where >100ml of blood was drained upon chest tube insertion, which is standard of care for this condition. S hed pleural blood was mixed with c itrate phosphorous dextrose (CPD) filtered through a transfusion aggregate before laboratory testing to simulate actual conditions. The samples were analyzed for blood cell and counts, coagulation variables, electrolytes, and proinflammatory cytokines (Il to venous samples and reference values. Results: Ultimately, only one patient could be6 & TNF α). Test results were the n compared included in the study, thus making it difficult to reach general conclusions. However, in line with previous research, our laboratory results of shed pleural blood (from long standing hemothorax) demonstrated sufficient oxygen carrying capability, but low platelet count and impaired coagulation. Conclusion: Based on published literature and our very limited prospective pilot study we cannot establish whether aut otransfusion should be introduced at Swedish trauma centers. We can speculate that autologous blood transfusion is a good option in mass casualty situations with shortage of donated blood products, or in the prehospital setting with no blood products avai lable. However, we cannot conclude whether it is equivalent/better than conventional blood component resuscitation during normal conditions. We recommend future clinical research regarding the relationship between duration in the pleural cavity and hemosta of drained blood.

Description

Trauma är den vanligaste dödsorsaken i Sverige i åldersgruppen 15-40 år. Stor blödning medför ett livshotande tillstånd. Den livräddande åtgärden är att brådskande stoppa pågående blödning och återställa blodvolymen. På svenska sjukhus används 0 negativt blod (”akutblod” kompatibelt med samtliga blodgrupper) i akutskedet för att upprätthålla cirkulation vid kraftig blödning till dess att blodgruppsmatchat blod finns att tillgå. Blod går ej att framställa syntetiskt och blodbankslager är avhängt av frivilliga donationer, således finns risk för blodbrist vid större trauman med flertalet skadade. Ett sätt att försöka minska behovet av donerat blod är att återföra patientens eget blod tillbaka till blodomloppet, en metod som kallas autotransfusion. Autotransfusion vid trauma används redan på traumacenter med högt patientflöde och sämre tillgång av donerat blod från blodbanker, till exempel i Sydafrika, men är ännu en obeprövad teknik på svenska sjukhus. Fördelarna som framhävs, bortsett från det minskade behovet av donerat blod, är associerade med att endast kroppseget material återförs till patienten. Således riskerar patienten inte att tillföras några nya blodburna sjukdomar, risken för immunreaktioner minimeras och man kan möjligen komma runt problemet med patientgrupper som vägrar bloddonation , till exempel av religiösa skäl . Studier har dessutom visat att både komplikationsrisken samt kostnaden per blodenhet är lägre jämfört med donerat blod, då ingen förvaring eller testning är nödvändig. Lungsäcken är ett område mellan lunga och bröstkorgsvägg. En massiv blödning kan rymma över hälften av en patients totala blodvolym i vardera lungsäcken. Syftet med vår studie var att undersöka kvalitén på blod som dränerats från traumaorsakad blödning i lungsäcken och att undersöka huruvida det lämpat sig för att återföras till patienten. Blodet tömdes via en slang ner i en blodpåse förberedd med koagulationshämmande lösning, filtrerades och analyserades avseende blodkroppar, salter, pH, koagulation och inflammation. Då önskat antal patienter ej inkluderats under studieperioden är det omöjligt att dra generella slutsatser utifrån tillgängliga data. Analyserade prover visade dock, i linje med tidigare forskning, att dränerat blod som under flera timmar stått i lungsäcken, i stort sett totalt saknar koagulationsförmåga. Den syrebärande förmågan, alltså mängden röda blodkroppar, var dock helt oförändrat jämfört med venöst blod i vår studie. Vår konklusion är därför att ”äldre” dränerat blod ej självständigt kan användas för att ersatta större blodförlust, utan bör då kompletteras med blodplasma och blodplättar för att bibehålla koagulationsförmåga. Då det i litteraturen saknas studier som jämfört koagulationsförmåga vid tidigt, kontra sent, dränerad hemothorax kan vi endast spekulera i att massiv blödning, dränerad redan på traumarummet, möjligen har bättre koagulationspotential. Detta då orsaken till koagulationsbilden föreslagits bero på att långvarig, mekanisk påverkan av hjärtslag och andningsorgan bryter ner microkoagel och därmed förbrukar blodplättar och faktorer nödvändiga för koagulation. Framtida studier rörande sambandet mellan eventuell förändring av dränerat blods koagulationsförmåga beroende av förfluten tid sedan trauma och kan därför vara av intresse.

Keywords

hemothorax, trauma, autotransfusion, autologous blood transfusion

Citation

URI

http://hdl.handle.net/2077/69251

ISBN

Articles

Department

Defence location

Collections

Examensarbete 30 Hp, Läkarprogrammet

Endorsement

Review

Supplemented By

Referenced By