Hur kan kunskap förstås? ­En empirisk studie om elevuppfattningar och lärandet.

Abstract

Huvudresultat: Huvudresultatet för den teoretiska diskussionen kring hur man kan förhålla sig till kunskap är att det både inom ett postmodernistiskt filosofiskt perspektiv, ett svenskt utbildningspolitiskt och pedagogiskt perspektiv, fanns en stor otydlighet och osäkerhet inför kunskapsbegreppet. Legitimitetsvikt och en förändring av våra tidigare synsätt har lett till att både pluralism och att medierna fått en ökad betydelse. Även utbildningspolitiskt har en legitimitetsvikt skett varvid medierna fått ökad betydelse som medium mellan beslutsfattarna och de som skall realisera besluten. Även eleven förhållande till kunskap blir utifrån ett pedagogiskt perspektiv tudelat av en vetenskaplig diskurs och en mera vardagsdiskurs. Huvudresultatet för den empiriska undersökningen av hur lärare och elever upplever lärandet fokuserades på de tre temana "Förkunskaper", "Upplevelsen av kunskap" och "Var frågor kring lärandet viktiga?". För förkunskaper gällde att lärarna kopplade detta till en social omognad och hänvisade det till ett grundskolans misslyckande. Beträffande själva upplevelsen av kunskap såg lärarna att det största problemet för eleven var att de hade svårigheter med att kunna realisera sina mål. Vidare ansåg lärarna att frågor kring lärandet var mycket viktiga men endast en av de fyra ansåg sig jobba aktivt med frågan. För elevsvaren gällde att de ofta hade svårigheter att dra några slutsatser eller gav fåordiga svar. Endast på frågan kring hur de upplever sitt lärande sågs en variation från "mycket" till "liten" medveten över sin lärsituation. Genom att tolka elevernas korthuggna svar genom fenomenologen Merleau-Ponty kan detta ses som en brist på ett igenkännande av sin lärsituation.