Riskkulturer och hemberedskap i Sverige: Effektiv risk- och kriskommunikation i det multipublika samhället

Abstract

Studien undersöker rådande riskkultur i Sverige genom att analysera hur ansvar för hemberedskap inför samhällskriser tillskrivs medborgare respektive myndigheter, samt hur människors attityder varierar beroende på sociodemografisk bakgrund och psykologiska faktorer. Analysen bygger på data från de nationella SOM-undersökningarna 2024 och 2025 samt sex fokusgrupper med personer födda utomlands. Resultaten visar att Sverige fortfarande präglas av en statsorienterad riskkultur, där myndigheter tillskrivs ett mycket stort ansvar för krisberedskap. Samtidigt tyder resultaten på att en individorienterad riskkultur existerar parallellt med den statsorienterade riskkulturen. Det vill säga, trots en stark förväntan på staten och myndigheterna, finns en medvetenhet om att individer själva har en roll i sin egen hemberedskap. Resultaten tyder på att individorienterad riskkultur är mer framträdande bland äldre, kvinnor, personer med högre utbildning och inkomst, personer som upplever sig ha högre beredskapsförmåga samt bland dem som bor på landsbygd. Fokusgrupperna visar också att ansvar för hemberedskap inte enbart förstås som ett individuellt åtagande, utan också som ett socialt ansvar präglat av solidaritet, grannskap och medmänsklighet. Tidigare erfarenheter av krig och kriser kan skapa hög krismedvetenhet, men också oro och motstånd mot att förbereda sig. Praktiska livsvillkor, såsom boendeform, hushållsstorlek och ekonomiska resurser, påverkar dessutom möjligheten att omsätta ansvar i handling. Slutligen diskuteras möjliga rekommendationer för en effektiv kommunikation om hemberedskap utifrån studiens resultat om riskkulturer i Sverige. Kommunikationen bör balansera statens ansvar med medborgarnas egenberedskap samt vara konkret, trygghetsskapande och anpassad till olika gruppers förutsättningar.