”Jag har ju hela tiden ett ansvar, för barn är ju barn.” En kvalitativ studie av familjerättssekreterares syn på barns bästa och barns delaktighet i utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge.

Abstract

Syftet med studien var att undersöka hur familjerättssekreterare tolkar barnets bästa och ser på barnets delaktighet i utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge. Denna kvalitativa intervjustudie utgjordes av intervjuer med sex familjerättssekreterare som arbetat inom området mellan 3-31 år. En kvalitativ innehållsanalys har gjorts i syfte att analysera empirin. Analysen byggde även på en teoretisk ram av barndomssociologiska och socialkonstruktivistiska begrepp så som aktörs- och skyddsperspektivet samt ålder och mognad. Resultatet har också analyserats med utgångspunkt i Harts delaktighetsstege. Av analysen framgår att familjerättssekreterarnas syn på barnets bästa går i linje med lagstiftning och riktlinjer. Dock framgår att barnets bästa i praktiken är en mer komplex fråga. Delaktighet lyfts som en särskilt viktig del av att beakta barnets bästa. Barnets delaktighet regleras exempelvis av ålder och mognad. Barns bästa och barns delaktighet tycks i många avseenden vara rotat i att vuxna tar ansvar och skyddar dem. Vi konstaterade att det dels beror på att barnet konstrueras som i behov av skydd vilket bidrar till att barns delaktighet skiftar beroende på sammanhang. I vissa fall beskrivs det som olämpligt att barnets röst ges tyngd i utredningen då det av familjerättssekreterarna inte anses vara till barnets bästa.