En till en, hur blev det sen? En kvalitativ intervjustudie med elever i läs- och skrivsvårigheter

Abstract

Syfte: Syftet med undersökningen var att söka ta reda på hur elever med läs och skrivsvårigheter upplever att de använder sig av datorn nu när alla elever i klassen har tillgång till samma utrustning. Teori: Studien tar sitt avstamp i det sociokulturella perspektivet. I detta perspektiv ses omgivningen runt individen som det avgörande för elevens utveckling och lärande. Metod: Datainsamlingen och empirin består av kvalitativa intervjuer. Sex elever deltog i studien. Intervjuerna har sedan transkriberats och bearbetats i enlighet med den hermeneutiska tolkningsläran. Resultat: Resultatet lyfter fram betydelsen av att eleverna får adekvat hjälp i användandet av digitala hjälpmedel. Resultaten av studien tyder på att de blir lämnade ensamma i allt för stor utsträckning. Lärares förmågor att motivera eleverna och lärares egen motivation till att använda digitala lärverktyg lyfts fram av eleverna som en viktig framgångsfaktor i deras lärande. Resultaten av studien tyder också på att införandet av en-till-en datorer minskar elevernas känsla av att vara stigmatiserade och utpekade av att vara ensam i klassrummen med en dator som ett personligt stöd vid läs- och skrivsvårigheter. Införandet av en-till-en datorer har gett en upplevelse av stärkt självbild hos eleverna och de menar att studiemotivationen ökat. Didaktiska konsekvenser: Pedagogen behöver uppmärksamma att elever i behov av stöd i läs- och skrivsituationer får en adekvat och upprepad hjälp att lära sig använda datorn och dess hjälpprogram. Vidare har studiens resultat tolkats så att införandet av en-till-en datorer har påverkat eleverna i studien positivt, vilket pedagogen kan ha hjälp av i sådan diskussion. En-till-en kan även betraktas ur ett rättvise- och inkluderande perspektiv. Alla elever får därigenom samma möjlighet till digitala lärresurser.