Föräldrars upplevelse under vårdtiden av att ha ett barn sjukt i cancer

Abstract

Bakgrund I Sverige drabbas varje år ett så stort antal som 300 familjer av en cancerdiagnos där barn i familjen insjuknat. Forskning belyser att när ett barn insjuknar är det indirekt en hel familj med föräldrar, barn och släkt som drabbas av cancern. Föräldrarna kan under deras barns vårdtid själva få olika tillstånd av ohälsa. Tidigare studier visar att just känslor som trötthet, irritation, isolering och ångest är vanligt förekommande hos dessa föräldrar och att behovet av stöd från närstående, föräldrar i liknande situationer och sjukvårdspersonal är stort. Syftet med studien var att belysa upplevelsen hos föräldrar som har ett barn sjukt i cancer under vårdtiden och vad som påverkar upplevelsen. Metoden som användes var narrativ analys av självbiografier. Två huvudbegrepp inom vårdvetenskapen, hopp och lidande, valdes ut för att få en fördjupad förståelse. Dessa begrepp genomsyrade resultatet då de ofta framträdde när föräldrarna beskrev sina känslor. I resultatet framkom fyra teman; Det är avgörande för upplevelsen hur personalen möter föräldrarna, ett nytt perspektiv att se på vården och livet, livet förändras och betydelsen av hopp. Huvudteman har formats efter de underteman som framkommit i analysen. Underteman beskriver mer detaljerat om föräldrars upplevelser samt vad som påverkade detta. Slutsatsen är bland annat att föräldrar till barn som har cancer är i en mycket skör position och hur vårdteamet möter kan göra en oerhört stor skillnad för deras upplevelse. Samtalen med vårdteamet ska upplevas vara positiva och hoppfulla, oavsett barnets prognos och antalet dagar barnet har kvar i livet. Att samtalen alltid syftar till att ge tröst är livsviktigt för föräldrarna och är en källa för att kunna inge hopp.