Survivin as a predictive biomarker for rheumatoid arthritis
Date
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
Ledgångsreumatism (reumatoid artrit, RA) är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att man får smärta, svullnad och morgonstelhet i främst händernas småleder. Upp till 1 % av befolkningen drabbas av RA under sin livstid, och de flesta drabbade utgörs av medelålders kvinnor. Studier har visat att ledgångsreumatism brukar föregås av ledvärk. En lista av 16 karakteristiska symptom har därför framtagits för att underlätta för läkare att identifiera patienter med ledvärk som riskerar att övergå i RA, så kallad kliniskt suspekt ledvärk. Det finns även klassifikationskriterier som används på ledinflammationspatienter för att identifiera vilka individer som med störst sannolikhet har RA. Där ingår förekomst av specifika antikroppar, vilket ökar sannolikheten för diagnos. Survivin är ett protein som finns inuti celler i alla levande vävnader som är under tillväxt eller där reparation av skador utförs. Studier har visat att patienter med RA och höga survivin-nivåer i blodet har ökad risk för svår ledförstörande sjukdom, som dessutom svarar sämre på behandling. Eftersom survivin kan föregå produktion av antikroppar, som idag används för att identifiera tidig risk för RA, är detta protein ett intressant forskningsämne för att undersöka dess potential att förutsäga RA i ett tidigt skede. Syftet med denna studie var att undersöka om uppmätta nivåer av survivin hos ledvärkspatienter kan identifiera individer som har risk att utveckla RA. Dessutom att jämföra kliniska och laborativa fynd hos ledvärkspatienter med höga och låga nivåer av survivin i blodet (survivin-positiva respektive survivin-negativa). Studien inkluderade 201 ledvärkspatienter som varit på ett första besök hos Reumatologkliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Patienter med höga och låga halter av survivin jämfördes med avseende på inflammatoriska prover, antikroppar och de karakteristiska symptomen för kliniskt suspekt ledvärk. Samtliga patienter följdes upp under 9 till 21 månader. Antalet patienter som utvecklade ledinflammation jämfördes därefter med övriga patienter angående inflammatoriska prover, antikroppar och de karakteristiska symptomen för kliniskt suspekt ledvärk. De flesta ledvärkspatienter var kvinnor (73 %). 31 % av den totala populationen hade höga halter av survivin i blodet och utgjorde den survivin-positiva gruppen. Survivin-positiva patienter hade färre kliniska symtom för ledvärk som kan övergå till ledgångsreumatism, jämfört med survivin-negativa. Andra kända faktorer som brukar ökar risken för att drabbas av RA, såsom kvinnligt kön, förekomst av antikroppar och inflammatoriska prover var inte heller associerade med survivin. Under uppföljningstiden på 9 till 21 månader utvecklade 12 av 201 (6 %) ledinflammation, varav hälften (6 patienter) hade RA. Vi fann ingen skillnad i risk att utveckla ledinflammation vid jämförelse av kvinnor och män. Det fanns ingen koppling mellan höga survivin-nivåer och senare utveckling av ledinflammation. Slutsatsen som kan dras från denna studie är att survivin inte kan förutsäga vilka ledvärkspatienter som kommer utveckla RA. Fler studier behövs för att verifiera vilka kliniska fynd hos ledvärkspatienter som kan tyda på utveckling till ledgångsreumatism, samt undersöka huruvida survivin kan användas för att förutspå utveckling från ledvärk till RA.