INTENSIVVÅRDSSJUKSKÖTERSKANS ERFARENHETER AV ATT STÖDJA NÄRSTÅENDE I SAMBAND MED ORGANDONATION

Abstract

Intensivvårdssjuksköterskornas arbete innefattar många situationer med svåra etiska dilemman, relaterade till patienters dödsfall och närståendes sorg i samband med detta. Syftet med studien var att undersöka vilka erfarenheter intensivvårdssjuksköterskor har av att stödja närstående under tiden för organdonationsingreppet, samt vid avskedet av den avlidne. En pilotstudie är gjord med enkäter och öppna svarsalternativ. Enkätsvaren har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultatet visar att de närstående behöver stöd genom att sjuksköterskorna visar empati och förståelse samt skapar tid och rum. Alla delar behövs i olika grad för att stödja de närstående i denna svåra situation. Sjuksköterskornas möjlighet att ge stöd försvåras av brist på tid och möjligheten att ge patienten enskilt rum. Det skapar stress att försöka lösa dessa praktiska problem samtidigt som de vårdar en eller två svårt sjuka patienter. Bristen på ändamålsenliga närståenderum är påtaglig och de närståendes möjligheter att vara nära förhindras av detta.