Hälsofrämjande arbete i förskolan ur ett specialpedagogiskt perspektiv

Abstract

Barns hälsa och välmående är en grundförutsättning för lärande och utveckling. Syftet med studien var att undersöka hur specialpedagoger uppfattar innebörden och betydelsen av hälsofrämjande arbete i förskolan samt specialpedagogers förutsättningar i det arbetet. Underlaget för resultatet baseras på en kvalitativ metod där åtta specialpedagoger deltagit i semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska förankringen till studien är fenomenografisk och systemteoretisk. Intresset har därmed varit att söka efter uppfattningar om hälsofrämjande som fenomen, men också att förstå hur olika organisatoriska förutsättningar hänger samman och på så vis skapar möjligheter och hinder i det hälsofrämjande arbetet. Resultatet visar att specialpedagogernas uppfattningar om hälsofrämjande riktas mot välmående för barn och pedagoger i förskolan genom friskfaktorer och förutsättningar i miljön. Vidare framgår det att specialpedagogens yrkesroll förutsätter en flexibilitet och stor förmåga att samverka med olika aktörer. De hälsofrämjande frågornas prioritet utgör både hinder och möjlighet i specialpedagogens arbete beroende på vilket utrymme som ges inom det organisatoriska uppdraget. I resultatet framgår att det hälsofrämjande arbetet är en förutsättning för barns positiva utveckling i förskolan, men att det åtgärdande arbetet ofta är mer omfattande i uppdraget. En faktor som tycks påverka är samsynen mellan rektor och specialpedagog samt hur rektor organiserar för olika frågors prioritet. Resultatet för studien bidrar till reflektion om det hälsofrämjande arbetets betydelse och vilka förutsättningar specialpedagogen har i den processen.