Dansaren längst bak i hörnet

Abstract

Studien syftar till att undersöka danselevers erfarenheter av skadeperioder, med särskilt fokus på deras upplevelse av tillhörighet, anpassad undervisning och inflytande över de egna studierna. Forskningsfrågorna berör hur eleverna bli bemötta av lärare, vilka anpassningar de erfar samt hur skadeperioden påverkar deras välbefinnande och motivation. Metod: Undersökningen har genomförts med kvalitativa intervjuer med sex danselever på gymnasieskolor i Sverige. Studien utgår från ett självbestämmandeteoretiskt perspektiv (SDT), med specifik tillämpning av Basic Psychological Needs Theory (BPNT) för att förstå hur behoven autonomi, kompetens och tillhörighet påverkas under en skada. Resultat: Resultaten visar att eleverna generellt upplevde hög grad av agens gällande beslut om sitt eget deltagande, så som att välja att sitta ned eller pausa. Samtidigt framkom det att den vanligaste “anpassningen” var att eleven förväntades sitta och observera lektionen, vilket ofta ledde till känslor av utanförskap och osynlighet. Bemötandet från lärare och klasskamrater varierade stort. Skadeperioden beskrevs ofta som en psykiskt påfrestande tid präglad av minskad motivation, sänkt självkänsla och känslor av meningslöshet, vilket i vissa fall ledde till att elever övervägde att sluta dansa helt. Slutsats: Studien visar att lärarens bemötande och valet av anpassningar är direkt avgörande för om eleven lyckas bibehålla sin motivation och känsla av tillhörighet under skadeperioden.