Esperanto – drömmen om ett världsspråk

Abstract

När Ludwik Zamenhof växte upp i den mångkulturella staden Białystok på 1860-talet led han av att se hur ryssar, polacker, tyskar och judar bråkade med varandra. Han trodde att huvudskälet till motsättningarna var att de inte förstod varandra eftersom de talade olika språk, och han bestämde sig för att som vuxen råda bot på detta. År 1887, sedan han etablerat sig som ögonläkare i Warszawa, publicerade han under pseudonymen Esperanto en handbok i ett språk som han konstruerat själv i syfte att skapa ett neutralt och lättlärt andraspråk för människor i hela världen. Drygt hundra år senare kan vi konstatera att esperanto inte riktigt blev vad Zamenhof hade tänkt sig. Men språket fortlever, något som manifesteras i årliga möten med tusentals deltagare samt en fortlöpande produktion av böcker och tidskrifter. Dessutom lever esperanto i allra högsta grad på nätet.