En glimt av ljus i mörkret. Hur en relation kan skapas mellan sjuksköterskan och patienten med depression

Abstract

Psykisk ohälsa är ett av de största folkhälsoproblemen i Sverige. Varannan kvinna och var fjärde man riskerar att drabbas av depression någon gång under livet. Vid depression ses en ihållande nedstämdhet och en generell hämning infinner sig. Tankeinnehållet präglas av depressiva tankar som kan visa sig genom hopplöshet, skuldkänslor och känslor av misslyckande. Syftet med litteraturstudien var att, med stöd av Jean Watsons karativa faktorer nr 2, 4 och 5, belysa hur en relation mellan en patient med depression och sjuksköterskan kan skapas. Litteraturstudien baseras på vetenskapliga artiklar som söktes fram genom databaserna CINAHL och PubMed, samt genom manuell sökning i tidskriften ”Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing”. En deduktiv ansats, med grund i Watsons karativa faktorer, antogs när materialet analyserades. I resultatet framkom att sjuksköterskans närvaro kunde inge tro och hopp hos patienten. Empati visade sig vara viktigt för att visa respekt och värdighet. Brist på tro och hopp kunde gestaltas genom att patienterna inte bemöttes seriöst och om stödet var bristfälligt. Karakteristiskt för den mänskliga omsorgsrelationen var en balansgång mellan närhet och distans. Relationen beskrevs bland annat som lyssnande, vårdande, vänskaplig och genuin. Tillit och tillgänglighet var centralt för relationen. Att få möjlighet att ge uttryck för positiva och negativa känslor kunde upplevas lindrande för patienterna. Resultatet åskådliggjorde sjuksköterskans och relationens mångfasetterade natur. Grundläggande vid vård av patienter med depression är dock att ha ett holistiskt synsätt, där individen sätts i fokus. I dagens samhälle när vården blir allt mer teknologisk och ekonomiskt präglad är det än viktigare att sjuksköterskor ser människan bakom sjukdomen. Det är först när människan, och inte sjukdomen, står i fokus som relationen kan utvecklas på ett bra sätt och tillit kan uppstå