En fungerande vardag vid bipolär sjukdom
Date
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som drabbar ca 2% av befolkningen. Bipolär sjukdom förekommer som typ 1, typ 2 samt som blandtillstånd. Sjukdomen karaktäriseras av förskjutningar i stämningsläge mellan depression och mani/hypomani. Sjukdomens orsak är fortfarande okänd men ärftligheten är stor. Sjukdomen medför ökad risk för nedsatt livskvalitet, nedsatt funktionsförmåga och ofta har individer med bipolär sjukdom en nästan 10 års förkortad livslängd jämfört med normalbefolkningen på grund av suicid och somatiska sjukdomar. Syfte: Syftet var att belysa upplevelser av hälsofrämjande faktorer för personer med bipolär sjukdom. Metod: Systematisk litteraturöversikt. Sökningar utfördes i databaserna PubMed, Cinahl och Psycinfo. Analysen följde Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) nio-stegs modell. Utvalda artiklar granskades enligt SBU:s (2022a) granskningsmall, 14 artiklar inkluderades i resultatet. Resultat: Dataanalysen resulterade i tre huvudteman och sex underteman som beskriver upplevelser av hälsofrämjande faktorer. Huvudtemat Hantera sin sjukdom utifrån egen kapacitet med underteman Acceptans av ny identitet skild från sjukdom och Vikten av att inneha rutiner och sysselsättning. Det andra huvudtemat är Social samhörighet som resurs i sjukdomshantering med underteman Familj och vänner som källa till styrka och mening samt Social validering och känsla av normalitet. Det tredje huvudtemat är Professionellt stöd som nyckelfaktor med underteman Nödvändigheten av en genuin vårdrelation och Betydelsen av information och delaktighet. Slutsats: När acceptans av sjukdomen infunnit sig kan patienten succesivt lära sig att hantera den. Möjligheten till att ta till sig hälsofrämjande faktorer gynnas av den egna acceptansen, god relation med familj, vänner och att professionellt stöd. Resultatet ger ökad kunskap om värdefulla faktorer som patienter med bipolär sjukdom upplever som hälsofrämjande. Studien ger ökad kunskap som kan användas i den personcentrerade vårdrelationen.