Estetiska uttryckssätt som stöd för utveckling och lärande hos elever med intellektuell funktionsnedsättning

Abstract

Denna studie syftar till att undersöka hur speciallärare beskriver sitt arbete med estetiska uttryckssätt i undervisning för elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF), samt om och i så fall hur dessa uttryckssätt kan stödja utvecklingen av språk, kommunikation, kognition och motoriska förmågor. Vidare syftar studien till att belysa vilka möjligheter och hinder som speciallärare uppfattar i detta arbete, samt hur samverkan med annan pedagogisk personal beskrivs. Studien har en kvalitativ ansats och baseras på intervjuer med speciallärare. Det empiriska materialet har analyserats med en tematisk analys, med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv samt ett biopsykosocialt synsätt. Resultaten visar att estetiska uttryckssätt i anpassad skola fungerar som ett viktigt pedagogiskt redskap för att främja delaktighet och kommunikativt deltagande, särskilt för elever med begränsad verbal förmåga. Genom dessa arbetssätt skapas alternativa möjligheter för elever att uttrycka sig och tillägna sig kunskap, vilket kan stödja utvecklingen av kommunikativa, motoriska och kognitiva förmågor. Samtidigt framkommer att användningen är situationsbunden och beroende av didaktiska val, lärarens kompetens samt organisatoriska och miljömässiga förutsättningar. Vidare visar resultaten att samverkan mellan pedagoger är avgörande för att möjliggöra dessa arbetssätt, men att den ofta begränsas av otydlig ansvarsfördelning och bristande organisatoriska förutsättningar. Detta innebär att möjligheterna att arbeta med estetiska uttryckssätt varierar och att deras potential inte alltid tas tillvara fullt ut. Studien synliggör därmed hur estetiska uttryckssätt formas i ett samspel mellan didaktiska intentioner och strukturella villkor, vilket påverkar elevers möjligheter till kontinuerlig utveckling och deltagande. Studien bidrar med en fördjupad förståelse av hur undervisning med estetiska uttryckssätt är en del av en komplex didaktisk praktik. Resultaten pekar på behovet av att integrera dessa arbetssätt systematiskt i undervisningen, exempelvis genom att koppla dem till tydliga lärandemål och använda dem kontinuerligt över tid. Vidare framträder ett behov av att stärka de strukturella förutsättningarna för samverkan och pedagogisk utveckling, såsom tydlig ansvarsfördelning, gemensam planeringstid och riktad kompetensutveckling, för att möjliggöra en mer inkluderande och likvärdig utbildning för elever med IF.