Specialistsjuksköterskors erfarenhet av att identifiera äldre personer med risk för suicid utanför den psykiatriska specialistvården

Abstract

Bakgrund: Personer över 65 år utgör 17 procent av befolkningen, men de svarar för 25 procent av all suicid, vilket gör gruppen överrepresenterad. Suicid förekommer i alla samhällsklasser och är ett folkhälsoproblem. På varje fullbordat suicid genomförs cirka 30–40 suicidförsök hos den yngre befolkningen. Motsvarande siffra hos personer över 65 år är 2–4 suicidförsök per fullbordat suicid. Detta visar att suicidförsök är ett mycket allvarligt varningstecken hos äldre. Majoriteten av de äldre patienter som utför suicidförsök eller fullbordat suicid har haft kontakt med vården strax innan. Det är därför av stor vikt att vårdpersonal har rätt verktyg och rutiner för att identifiera dessa patienter. Syfte: Syftet med examensarbetet är att undersöka specialistsjuksköterskors erfarenheter av att identifiera den äldre personen med risk för suicid utför den psykiatriska specialistvården. Metod: En kvalitativ innehållsanalys baserat på semistrukturerade intervjuer har gjorts utifrån en temaguide med frågor. Resultat: Resultatet visar stor variation av specialistsjuksköterskas upplevelse och förmåga av att prata om och bemöta psykisk ohälsa hos den äldre patienten. Vidare saknas en enhetlig rutin kring identifieringen av patienter med risk för suicid och det förekommer kunskapsluckor i hur man samtalar kring ämnet som av många anses vara känsligt och svårt. Slutsats: Den här studien visar på vikten av att specialistsjuksköterskor tar sig tid, vågar fråga och öppna upp till samtal för att kunna identifiera äldre patienter i risk för suicid. För att göra detta behöver specialistsjuksköterskor mer utbildning, tydliga rutiner samt ett fokus på personcentrerad vård för att detta ska bli möjligt.