Personcentrerad omvårdnad vid demens

Abstract

Bakgrund: Demenssjukdom är ett stort problem bland den äldre befolkningen och beskrivs som en stor utmaning inom hälso- och sjukvården. Sjukdomen präglas av kognitiv svikt i hjärnan som förvärras i takt med att sjukdomen fortskrider. För individen som drabbas blir vardagen mer svårhanterlig och känslan av kontrollförlust skapar oro. På vårdinrättningar är boendemiljön och kvaliteten på vården viktiga faktorer för livskvaliteten hos de boende. Med ett personcentrerat förhållningssätt i vården ligger fokus på att alla behov hos patienten ska uppfyllas och grundas på anatomi och individualitet, vilket kräver att sjuksköterskan har en empatisk förståelse samt intresse för att lyssna på patienten. Syfte: Att undersöka effekter av personcentrerad omvårdnad i samband med demenssjukdom på boende. Metod: Designen som använts är en strukturerad litteratursökning. Artikelsökningen utgick från databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO där artiklar av kvalitativ och kvantitativ typ, samt mixad metod identifierades och granskades. Resultat: Med avseende på BPSD (Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens), agitation och depression visade resultaten i artiklarna på motsägelsefulla fynd. På vårdhem ger PCO (personcentrerad omvårdnad) en ökad livskvalitet hos personer med demens samt ökad tillfredsställelse med arbetet hos vårdpersonal. Ökad kontakttid mellan patient och personal samt uppmärksamhet och intresse för patienten visades leda till att antalet fall minskade. Slutsats: PCO ger goda resultat i flera avseenden men i vissa aspekter av problematiken för personer med demens är resultaten tvetydiga. Detta kan bero på att olika typer av PCO har använts, alternativt att personal på olika boenden tolkat information om arbetssättet olika. Mer forskning behövs för att slå fast vilka personcentrerade metoder som fungerar bäst för individer med demenssjukdom.