Autonomprincipen; isolerande börda eller stärkande rättighet.

Abstract

Syfte: Beskriva autonomiprincipens konsekvenser i ett mångkulturellt samhälle och strategier för att kunna erbjuda adekvat omvårdnad vid palliativ vård. Bakgrund: Autonomiprincipen är en av de mest grundläggande etiska principerna inom västerländsk sjukvård. Autonomi utgår från en individualistisk syn på människan och blir därmed upphov till etiska dilemman vid omvårdnad av patienter med värderingar grundade i en kollektiv kultur. Metod: En litteraturstudie har gjorts genom sökning i databaser, utifrån syftet valdes 11 vetenskapliga artiklar publicerade efter år 2000 som har analyserats enligt Evans (2002) analysmodell. Resultat: Analysen av artiklarna visade att konsekvenser vid antagandet att autonomiprincipen som lika relevant för alla patienter kan leda till att omvårdnaden försämras, upplevs kränkande samt att vårdrelationen påverkas. Sjuksköterskan behöver ha en bredare förståelse av autonomiprincipen för att den ska vara praktiskt användbar. Autonomi måste balanseras med andra värden såsom vårdrelationenen, medkänsla och hopp. Sjuksköterskan kan använda sig av kommunikation och självmedvetenhet som strategi för att förstå patientens värderingar och hur patienten vill utöva sin autonomi. Diskussion: Användandet av kulturbegreppet är komplext. Patienter ska inte behöva assimilera sig till den västerländska kulturen för att få tillgång till adekvat vård i livet slut. Sjuksköterskan behöver ha en bredare förståelse av autonomiprincipen för att inte behöva kompromissa med patientens rätt till autonomi och använda patientens livsberättelse för att förstå vilka värden som är relevanta för den individuella patienten.