Neuropsykiatriska diagnoser i skolan - för vems skull?

Abstract

Sammanfattning: Mot bakgrund av den pågående samhällsdebatten om neuropsykiatriska diagnosers vara eller inte vara, liksom vårt brinnande intresse för specialpedagogik, har vi valt att fördjupa oss i hur denna problematik tar sig uttryck i grundskolans värld, som ju skall vara en arena för lärande och likvärdighet. Syftet med vår studie var att undersöka några pedagogers uppfattningar om neuropsykiatriska diagnoser och om dessa påverkar det pedagogiska arbetet i skolan. De frågeställningar som ligger till grund för vår studie är följande: Innebär diagnosen något för det pedagogiska arbetet och i så fall vad? Kan pedagogerna se några för – och nackdelar i att elever diagnosticeras? Den metod som vi använt oss av i vår undersökning bestod av en kvalitativ studie med samtalsintervjuer. Undersökningen är genomförd på två grundskolor i Västra Götaland och i två olika kommuner där vi valde ut åtta pedagoger att medverka i undersökningen. Utifrån de resultat som arbetats fram under studiens gång framkom att diagnosen i sig inte är av betydelse för det pedagogiska arbetet utan det är den problematik som diagnosen ger uttryck för och de konsekvenser den får för eleven som är i fokus. Diagnosen öppnar också upp för resurser, ökad kunskap och förståelse hos pedagogerna, vilket underlättar anpassningen av den pedagogiska verksamheten samt deras förhållningssätt gentemot eleven med neuropsykiatrisk diagnos. Det framkom också att diagnosen kunde innebära nackdelar för eleven i form av utanförskap, negativt identitetsskapande och stagnering i kunskapsutvecklingen. Uppsatsen belyser också intentionen ”En skola för alla” och för vems skull en neuropsykiatrisk diagnos egentligen behövs.