HUR GENERERAR MAN GOD UTVECKLING I SÄRSKILT UTSATTA OMRÅDEN? - En empirisk granskning av ”gårdstensmodellen”

Abstract

Abstract Under hösten 2018 kom det uppgifter om att Gårdsten i nordöstra Göteborg kan komma att bli det första området som plockas bort från polisen lisat över särskilt utsatta områden. Sedan slutet på 90-talet har kriminaliteten i området mer än halverats, arbetslösheten har minskat och nya företag väljer nu att investera i området. Bakom den positiva utvecklingen står det kommunala bostadsbolaget Gårdstensbostäder som genom sin lokala utvecklingsstrategi ”gårdstensmodellen” lyckats vända den negativa utvecklingen i området. Det finns en omfattande enighet kring vad som gjort gårdstensmodellen så effektivt. Både Gårdstensbostäder, polisen och politiker pekar ut långsiktighet, helhetssyn, samverkan och inkludering som gårdstensmodellens huvudsakliga framgångsfaktorer.

Syftet med uppsatsen är att skapa en ökad förståelse för hur man genererar god utveckling i särskilt utsatta områden. Genom en jämförande fallstudie ämnar den här uppsats att empiriskt pröva den gängse, men empiriskt ogrundade uppfattningen om att de centrala aspekterna i gårdstensmodellen: inkludering, samverkan, långsiktighet och helhetssyn är nycklarna till god utveckling i utsatta områden. Resultatet visar att de faktorer som ofta lyfts fram som nycklarna till gårdstensmodellens framgång inte tycks ha varit avgörande för den positiva utvecklingen i området. Istället pekar resultaten på en potentiell alternativ förklaringsmodell till Gårdstens framgång, en modell som istället framhåller vikten av formella kontrollmekanismer och mer auktoritära metoder.