The effect of des-acyl ghrelin on alcohol consumption in male and female rats

Abstract

Alkoholberoende är en av de vanligaste psykiatriska sjukdomarna i världen. Det är en komplex neuropsykiatrisk sjukdom som orsakar mycket lidande, hög sjukdomsbörda samt betydande dödlighet. Trots detta finns det bara fyra läkemedel på marknaden och som ofta endast har en begränsad effekt. Sedan millennieskiftet har man börjat studera kopplingen mellan aptitreglerande hormoner och alkoholberoende. Detta eftersom att man bl.a. har hittat receptorer för aptit-reglerande hormoner i belöningscentra i hjärnan. Sammanfattningsvis tyder forskningen på att det finns ett överlapp mellan reglering av belöning från mat och alkohol. Ett av hormonerna som har studerats är ghrelin – ett hormon som bl.a. ökar aptiten – och har setts öka alkoholintag och belöning. Nyligen har man börjat studera desacyl-ghrelin (DAG) – en av ghrelins nedbrytningsprodukter – som till viss del har effekter motsatta till ghrelin. Därför ville vi undersöka om DAG påverkar alkoholintag hos han- och honråttor. Dessutom ville vi undersöka om DAG påverkar den motoriska aktiviteten i han- och honråttor. Vi gjorde två experiment. I ett av experimenten hade vi både han- och honråttor som fick tillgång till en alkohol-vattenlösning tre dagar i veckan under 12 veckor. Efter dessa 12 veckor delades de in i grupper där varje grupp fick en injektion av en av tre doser DAG eller saltlösning. Vi mätte därefter alkohol-, vatten- och matintag efter 1, 4 och 24 timmar. I det andra experimentet hade vi han- och honråttor som fick en injektion av en av tre doser DAG eller saltlösning innan vi mätte deras motoriska aktivitet i aktivitetsboxar. I det första experimentet såg vi först ingen skillnad på alkoholintag när vi tittade på alla doser. Däremot, när vi jämförde den högsta dosen med saltlösning såg vi en minskning i alkoholintag mellan 1:a och 4:e timmen hos honorna och mellan 4:e och 24:e timmen hos hanarna. I det andra experimentet såg vi ingen skillnad i den motorisk aktiviteten beroende på dos. Detta säger oss att vi såg en minskning i alkoholintag och den uppmätta minskningen beror inte på skillnad i motorisk aktivitet, t.ex. sedering – som gör att råttorna blir trötta och då dricker mindre. Denna studien är dock inte designad för att ge oss ett fullständigt svar på hur DAG påverkar alkoholintag i råttor - den ger oss en basal och relativt grov förståelse för DAGs effekter på alkoholintag. Sammanfattningsvis så har vi fått resultat som tyder på att DAG minskar alkoholintag i han- och honråttor. Av detta drar vi slutsatsen att DAG är en substans som är värd att studera vidare för en mer utförlig förståelse av dess effekter samt för att belysa om DAG är en potentiell farmakologisk behandling mot alkoholberoende.