Traumatic head injuries at the emergency department, Tribhuvan University Teaching Hospital, Kathmandu, Nepal

Abstract

Traumatiska huvudskador orsakar årligen ett stort antal dödsfall världen över. Många av patienterna måste dessutom leva med både kort- och långsiktiga komplikationer. Utvecklingsländer är särskilt utsatta för skadorna och dess följder, delvis på grund av en större förekomst av riskfaktorer men även eftersom sjukvårdsinrättningar ibland kan vara både underutvecklade och svåra att nå. Den här studien undersöker huvudskador i Nepal, ett av världens minst utvecklade länder. Studien genomfördes på Tribhuvan University Teaching Hospital i Kathmandu, där huvudskador utgör cirka fem procent av alla akutbesök. Syftet med studien var att utforska patientgruppen avseende demografi, diagnos och allvarlighetsgrad, vilken orsak till trauma som var vanligast samt om patienten blev inlagd på sjukhuset eller inte. En annan viktig frågeställning var att undersöka om det fanns någon skillnad i ålder beroende på traumaorsak. För att besvara frågeställningarna granskades 11 043 journalblad från akutmottagningen. Av dessa patienter inkluderades 577 i studien. Resultaten visar att traumatiska huvudskador utgjorde 5.2 procent av alla akutbesök. Medianåldern var 23 år. Precis som i tidigare studier var patienterna övervägande av manligt kön, vilket troligtvis beror på traditionella könsroller i Nepal. Sannolikt kör män bil eller motorcykel oftare än kvinnor och utsätter sig över huvud taget för större risker, i både yrkesliv och privatliv. En stor majoritet av skadorna graderades som milda. Ytliga hudskador i ansiktet och på skalpen var vanligast följt av hjärnskakningar, hjärnblödningar och frakturer. De flesta hade råkat ut för ett fall, men trafikolyckor och misshandel var också vanligt. Det fanns signifikanta skillnader i ålder mellan de olika traumaorsakerna. I mer utvecklade länder brukar små barn, unga vuxna och äldre vara generellt överrepresenterade. Bland de patienter som fallit utgjordes majoriteten av barn. Det fanns dock en stor åldersspridning i gruppen. Åldersspridningen indikerar att medianåldern troligtvis varit högre om medellivslängden i Nepal varit längre, eftersom fall erfarenhetsmässigt är vanligt i hög ålder. Nästan hälften av patienterna kom från områden utanför Kathmandudalen, vilket tyder på att många patienter måste resa långt för att komma till moderna vårdinrättningar. Endast en tiondel av patienterna blev inlagda på sjukhuset. Många lämnade sjukhuset på egen begäran, troligen på grund av ekonomiska skäl, långa väntetider och fulla avdelningar. Traumatiska huvudskador utgör en viktig orsak till lidande i Nepal och skadorna kan i många fall förebyggas genom olika preventiva åtgärder, som t.ex. kontroll av att trafiklagstiftningen efterlevs, bättre vägunderhåll, ökad hjälmanvändning bland motorcyklister samt ett allmänt ökat säkerhetstänk i trafiken och på exempelvis byggarbetsplatser. Genom att dessutom införa fler moderna vårdinrättningar på landsbygden hade antalet patienter som tvingats resa lång väg för att få vård kunnat minska. Patienter med lindriga skador hade då kunnat få snabbare vård på plats och därigenom hade belastningen på sjukhusen i Kathmandu minskat.