Barnfridsbrott - Beaktandet av barns vittnesmål från förundersökning till domstolsprocess

Abstract

Barnfridsbrottet infördes i juli 2021. Trots viss oro från flera remissinstanser, bestående bland annat i att barn närmast skulle tvingas vittna mot en förälder och att barnets berättelse riskerar att bedömas mindre trovärdig med hänsyn till barnets ålder och mognad, infördes bestämmelsen och den både mottogs och utnyttjades väl från start. I arbetet undersöks hur barns vittnesmål beaktas, hanteras och värderas från förundersökning till domstolsprocess i mål rörande barnfridsbrott. Detta analyseras kritiskt utifrån barns rättighet att komma till tals samt tillgänglig och relevant forskning om barnförhör. Slutsatserna visar bland annat att barnets trovärdighet baseras på hur de säger något och inte vad de säger, att många barn hörs men att flera inte gör det, att rätten att komma till tals nästan aldrig fullt tillgodoses och att polisen i regel håller bra förhör men att det finns undantag som inverkar negativt på domstolens bedömning av barnets trovärdighet och därmed utfallet i målet.