Svengelska och engelska importord i nutidssvenskan

Abstract

Syftet med denna uppsats är att undersöka förekomsten av engelska importord i vardagligt svenskt språkbruk. Genom att undersöka ett material bestående av tidningstext från gratisdagstidningen Metro försöker jag kartlägga utbredningen och förklara användningen av nyare engelska lånord i en för övrigt svensk kontext. Som referensverk över vilka ord som kan klassas som nya importord använder jag SAOL 13 och de påträffade lånord som redan finns med däri inkluderas inte i undersökningen. Resultatet visar att flest lånord förekommer i samma ämneskategorier som uppmärksammats i tidigare undersökningar; Mode och skönhet, Musik och nöje, Film och TV, Sport och fritid, Mat och hälsa samt Teknik och motor. Flest tillfälliga lån återfinns i friare texttyper som krönikor, där det är vanligt att fritt blanda språken utan att signalera detta med något slags markörer. I nyhetsartiklar och texter med allvarligt innehåll är det däremot mycket ovanligt att hitta nyare lånord av något slag. I de fall när lånord förekommer i den senare textkategorin är de oftast försedda med markörer som citationstecken, s.k. eller efterföljande översättning till svenska. De nya lånenorden anpassas mer sällan till svenska stavnings- och böjningsmönster än tidigare lån och i de flesta fall där en svensk motsvarighet förekommer föredras ändå det engelska ordet. Överlag verkar det finnas en attitydskillnad i hur man förhåller sig till lånorden jämfört med tidigare undersökningar, där det nu finns en större acceptans av både importord och en språklig blandning som ibland sträcker sig så långt som att till synes sudda ut gränserna mellan grundspråk och lånespråk.