Mellantvångets förnyelse: en återkomst av sekelgamla barnavårdsideal? - En rättsvetenskaplig analys av mellantvångets framväxt och föreslagna reform i ljuset av barnavårdslagstiftningens utvecklingsspår

Abstract

I den dansk-influerade departementsserien Ds 2024:30 föreslås ett nytt så kallat “mellantvång” genom en ny lag om insatser inom socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas (“LIV”). Förslaget innebär att den nya lagen ska ersätta 22 § LVU (det nuvarande mellantvånget) och ge socialnämnden möjlighet att besluta om insatser utan samtycke och särskilda föreskrifter. Därtill föreslås verktyg för att kontrollera efterlevnaden, bland annat drogfrihetstester, tillfälliga omhändertaganden och handräckning genom Polismyndigheten, samt elektronisk övervakning. Åtgärderna motiveras med att samhället i ett tidigt skede ska kunna stödja och skydda barn och unga och därigenom bryta en negativ utveckling, särskilt med koppling till kriminalitet. Regeringen har nu angett att man avser att gå vidare med förslaget, vilket gör uppsatsen särskilt aktuell. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i att tidiga ingripanden mot barn och unga i riskzon är ett återkommande tema i svensk barnavårdslagstiftning. Över tid återkommer samtidigt grundläggande motsättningar mellan individens frihet och samhällets kontroll, mellan barnskydd och samhällsskydd samt mellan frivillighet och tvång. Mot denna bakgrund analyseras mellantvångets utveckling från 8 a § LVU under 1980-talet, via 22 § LVU i 1990 års lag, till den föreslagna reformen i Ds 2024:30. Syftet är att analysera mellantvångets utveckling och diskutera om, och i så fall hur, utvecklingen kan förstås som en ideologisk förskjutning inom den sociala barnavårdslagstiftningen samt vilka konflikter och motsättningar som blir synliga. Analysen genomförs i ljuset av två rättshistoriskt förankrade utvecklingsspår som fångar mönster i hur barnavårdslagstiftningen motiveras och utformas, och som uttryck för hur olika idéer, värden och principer vägs mot varandra över tid. Spåren ringas in genom tematisk analys av främst förarbeten från tidigt 1900-tal till idag, med nedslag i materialet genom citat för att synliggöra lagstiftarens problemformuleringar och motiveringar. Utvecklingsspåren används därefter som ramverk för en jämförande analys av tidigare mellantvång och den föreslagna reformen, i syfte att diskutera vad utvecklingen sammantaget kan antyda om den sociala barnavårdens ideologiska riktning.