Utsagor om Frozen Fright. En genusrättsvetenskaplig analys av tingsrätternas bevisvärdering av målsägandens utsaga om frozen fright i våldtäktsmål

Abstract

I samhället finns djupt rotade föreställningar om kvinnlig sexualitet som passiv och den kvinnliga kroppen som tillgänglig tills att kvinnan visar motsatsen. Kvinnor har därför historiskt getts ett ansvar att aktivt ge uttryck för sin bristande frivillighet när en man initierar sexuella aktiviteter som kvinnan inte vill delta i. Dessa föreställningar hör samman med våldtäktsmyten om att ”riktiga” våldtäktsoffer gör motstånd. En förväntan på våldtäktsoffer att göra aktivt motstånd har ett nära samband med föreställningar om rationellt agerande. Mänskligt beteende anses inom det västerländska tänkandet styras av så kallade rationella överväganden baserade på individualistiska, kalkylerande och förnuftiga tankeprocesser. En sådan syn på mänskligt agerande ignorerar emellertid det faktum att människor också påverkas av känslomässiga, kroppsliga och relationella aspekter. Detta examensarbete bygger på uppfattningen att den samtida föreställningen om mänsklig rationalitet behöver omkonstrueras så att den tar hänsyn även till individens känslor, kropp och relationer till omvärlden. En sådan syn på rationalitet är särskilt viktig för att förstå kvinnors ageranden i sexuella sammanhang. Enligt såväl kvinnliga erfarenheter som naturvetenskaplig forskning är det inte alltid möjligt att göra aktivt motstånd under en våldtäkt. Den rädsla som kvinnor kan uppleva i samband med ofrivilliga sexuella umgängen resulterar ibland i så kallad ”frozen fright”. Det innebär att kroppen i någon mån blir orörlig och individen upplever en känsla av paralys, vilket i sexuella sammanhang gör att möjligheten att uttrycka sin inställning till sexuella aktiviteter minskar eller går förlorad. Kvinnan blir därför i någon mån passiv. Utifrån ett feministiskt och genusrättsvetenskapligt perspektiv undersöks i uppsatsen hur tingsrätters resonemang vid bevisvärderingen av målsägandens utsaga om att hon drabbats av frozen fright i våldtäktsmål ger uttryck för en förståelse för rationaliteten bakom hennes reaktion under våldtäkten och hur denna förståelse påverkar bevisvärderingen av utsagan. Dessutom undersöks hur dessa resonemang utmanar eller reproducerar etablerade föreställningar om kvinnlig sexualitet som passiv och tillgänglig samt våldtäktsmyter om det ”riktiga” våldtäktsoffret och den ”riktiga” våldtäkten. Resultatet av studien visar att tingsrätternas förmåga att förstå rationaliteten bakom kvinnans frozen fright-reaktion varierar mellan olika mål. Vad som däremot kan konstateras är att den empatiska förmågan och förståelsen för rationaliteten bakom kvinnans reaktion är avgörande för värderingen av hennes utsaga om att hon drabbats av frozen fright. Det kan också konstateras att tingsrätternas resonemang i de mål där förståelse för rationaliteten bakom kvinnans reaktion saknas bidrar till att reproducera våldtäktsmyter och föreställningar om kvinnlig sexualitet som passiv och tillgänglig. Av de mål där tingsrätternas resonemang gav uttryck för en förståelse för rationaliteten finns emellertid exempel på såväl utmanande som reproduktion av våldtäktsmyter.