ATT MÖTA LIDANDE MED TRÖST En litteraturöversikt om sjuksköterskors erfarenheter av att trösta

Abstract

Bakgrund: Lidande är en ofrånkomlig del av människans tillvaro. När sjukdom, förlust eller existentiella kriser drabbar människan uppstår ett behov av lindring, ett behov av tröst. Inom vården blir sjuksköterskan ofta den som möter den lidande patienten och också den som bär ansvaret för att skapa ett tryggt rum där lidandet kan delas, förstås och lindras. Att trösta är en central omvårdnadshandling och en process som sker i relationen mellan sjuksköterska och patient. Trösten kan ingjuta hopp, lugn och hjälp till patienten att finna mening mitt i det svåra. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av hur de använder omvårdnadshandlingar för att trösta patienter som lider. Metod: Studien är en litteraturöversikt där sju artiklar analyserats utifrån Fribergs modell för litteraturöversikter av kvalitativ forskning. Resultat: Resultatet utgörs av fyra huvudkategorier; det praktiska tröstandet, relationen mellan sjuksköterska och patient, sjuksköterskan som person och miljöns påverkan på tröst. Slutsats: Studien belyser en variation av omvårdnadshandlingar som används i syfte att trösta. Tröstande handlingar framkommer som en central del av sjuksköterskans arbete. Ett meningsfullt tröstande kräver lyhördhet och anpassning till patientens behov men påverkas även av sjuksköterskans egna erfarenheter och självkännedom. Möjligheten att ge tröst kan begränsas av yttre faktorer som tid och miljö. Det finns behov av mer forskning på tröst i en bred vårdkontext för att få fram ett mer överförbart resultat.