Samband mellan stress, kvantitativa krav, självmedkänsla och empatitrötthet hos psykologer

Abstract

Syftet med denna studie var att undersöka sambanden mellan stress, kvantitativa krav i arbetet, självmedkänsla och empatitrötthet hos psykologer som arbetar med behandling. Vidare var syftet att undersöka huruvida graden av självmedkänsla har en interaktionseffekt på relationen mellan stress och empatitrötthet. Deltagarna bestod av 101 psykologer inom offentlig och privat verksamhet. Studien var en tvärsnittsstudie där data samlades in genom en enkätundersökning. Variabler som undersöktes var stress, kvantitativa krav, självmedkänsla och empatitrötthet. Data undersöktes med korrelationsanalyser, hierarkisk multipel regressionsanalys och moderationsanalys. Resultaten visade signifikanta positiva samband mellan stress och empatitrötthet samt kvantitativa krav och empatitrötthet. Vidare fanns ett signifikant negativt samband mellan självmedkänsla och empatitrötthet. Kvantitativa krav och självmedkänsla var fortfarande signifikanta prediktorer vid justering av kön, ålder, år i yrket och arbetsplats, medan stress ej längre kunde ses predicera empatitrötthet. Ingen interaktionseffekt av självmedkänsla på relationen mellan stress och empatitrötthet hittades. Slutsatser som dras är att stress, kvantitativa krav och självmedkänsla har ett samband med empatitrötthet hos psykologer. I syfte att minska empatitrötthet skulle självmedkänsla kunna vara en hjälpsam förmåga att träna upp som psykolog. Vidare belyser studiens resultat vikten av en balanserad arbetsmiljö där stress och kvantitativa krav skulle kunna vara viktiga faktorer att se över för arbetsgivare.