Att följa med en bit på vägen - Folkhögskolläraren och samtalen som kom på köpet

Abstract

Avhandlingen utgår från folkhögskollärares berättelser om upplevelser och erfarenheter från informella samtal i mellanrummen med studerande i alla åldrar som förekommer i nordiska folkhögskolor. Mellanrummen avser raster, lektionstid när läraren är behjälplig men inte undervisar hela gruppen aktivt och andra interaktioner utanför klassrummet. Lärarens perspektiv och känslor kring samtalen är forskningsfrågans utgångpunkt. Avhandlingen baseras på en etnografiskt inspirerad ansats där informanterna har fått berätta fritt utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter, samt deltagande observationer. Ålands folkhögskola och dess förutsättningar framkommer specifikt, samt folkhögskolans förutsättningar och bildningsform genom samtal i Svenskfinland. Sociokulturell teori och relationell pedagogik är de teoretiska utgångspunkterna i denna etnografiskt inspirerade avhandling genomförd i forskarens egen praktik. Elva folkhögskollärare med olika koppling till Ålands folkhögskola har på frivillig bas deltagit i semistrukturerade intervjuer där intervjun tagit formen av ett kollegialt samtal. Observationer och fältanteckningar från den sociala miljön har kompletterat intervjuerna. Resultatens överförbarhet kan ses som främst kontextuell och situationsrelaterad när det gäller hur lärare känner när det samtalar och utvecklas genom samtalen med de studerande i sin dagliga praktik. Avhandlingens huvudsakliga bidrag är gestaltningen inifrån folkhögskolan från lärarnas perspektiv med fokus på känslor kring samtal och lärande genom den egna praktikens pågående process. Resultatavsnittet gestaltar samtalen via citat från intervjuerna som genom induktiv tematisk analys återger erfarenheterna och upplevelserna i dem. Resultaten visar att ur lärarnas perspektiv, gestaltar sig samtalen som ett bakgrundsljud i folkhögskolans sociala miljö där informella samtal pågår och uppmuntras av lärarna som gör sig tillgängliga för samtal med de studerande utanför undervisningen. För lärarna blir samtalen betydelsefulla eftersom den dagliga praktiken med vardagliga samtal i mellanrummen ger upprepade tillfällen att ständigt utveckla sin förmåga som samtalare. Förmågorna som lärarna tillägnar sig genom samtalen med de studerande kan sammanfattas som självcoachning, bred informationssökning och en tendens att ständigt omvärdera egna föreställningar. Resultaten som lyfter folkhögskolans sociala miljö och praktik tyder på att den personliga utveckling och det lärande i arbete som gäller informella samtal med studerande till stor del sker inom folkhögskolans praktik utanför den planerade undervisningen. Detta kan vara en del av förklaringen till att de informella vardagliga samtalen återskapas och fortlever som en del av folkhögskolans särart som kan följas genom litteraturen om folkhögskolan benämnt som det levande talet. De vardagliga informella samtalen i mellanrummen kan också sägas stå för en typ av växelverkan mellan lärare och studerande till följd av att de förs på ett jämlikt sätt där båda parter bidrar till samtalet på sitt eget sätt.