ERFARENHETER AV VARDAGEN Hos personer som lever med diagnosen multipel skleros

Abstract

Bakgrund Upplevelse av mening är nära förbundet med aktivitet och görande. Inom arbetsterapi och aktivitetsvetenskap finns också kopplingen mellan aktiviteters värde, mening och i sin tur upplevelse av hälsa. Vardagen är något alla personer förhåller sig till. Vid en utmanande livssituation som det kan vara när personer lever med en långvarig sjukdom kan vardagen förändras på olika sätt. Personer som lever med diagnosen multipel skleros upplever ofta över tid en påverkan inom många livsområden. Inom arbetsterapeutisk praxis riktas ofta insatser för att öka aktivitetsförmåga inom områden som personlig vård, hemliv, arbete och fritid. Multipel skleros är en neurologisk sjukdom vars sjukdomsbild påverkar personer i olika utsträckning. Vidare forskning krävs för att belysa och fokusera på förutom utförandet av aktiviteter också meningen för enskilda personer. Syfte Syftet med studien är att beskriva erfarenheter av vardagen hos personer som lever med diagnosen multipel skleros. Metod Kvalitativ intertjustudie med fenomenografisk analysansats. Fenomenografi syftar till att fånga variationerna i mänskligt erfarande. Datainsamlingen genomfördes via djupintervjuer med 11 personer varav sex kvinnor och fem män i åldrarna 27-58. Personerna har en medianålder på 44 år och mediantid med diagnosen ms var 8 år. Resultat Resultatet utmynnade i åtta beskrivningskategorier, vilka visar att deltagarna både har liknande erfarenheter av vardagen men också erfarenheter som skiljer sig åt. Resultatet visar att personernas görande utmanas av kroppen, med ett behov av att anpassa sitt görande och att förhålla sig till ms-sjukdomen. Människors varande i världen, att tillhöra ett sammanhang och att utvecklas är ytterligare dimensioner till görandet som framträder som minst lika viktiga som att utföra aktiviteter. Vidare visar erfarenheterna att poroonorna driv□ av oitt ongagomang ooh moning!Jlmpando genom att pomonoma fortsätter delta och utöva aktiviteter. Slutsats Personernas engagemang i vardagen och livet kan tolkas som ett uttryck för hälsa sett ur ett större perspektiv. Genom att tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt kan en djupare förståelse för det meningsfulla i personers liv tillåtas framträda. Det kan innebära bättre förutsättningar i ett kliniskt sammanhang med fokus på det som är viktigt och meningsskapande. Arbetsterapeuter verksamma på neurologi mottagningar kan främja personers hälsa genom att fånga upp behov inom området aktivitet och dess meningsdimensioner (görande, varande, blivande och tillhörande).