HELP! HJELPE! HJÆLPE! – Språkbarriärer och dess betydelse i omvårdnad

Abstract

Människor från olika delar av världen flyttar till Sverige, vilket gör att landets hälso- och sjukvård möts av en kulturell mångfald. Situationer, där sjuksköterskan och patienten inte talar samma språk, ställer krav på sjuksköterskans kulturella kompetens, förmåga att åtgärda kommunikationssvårigheter och att uppnå en säker vård. Syftet var att undersöka patienters respektive sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av språkbarriärer i vårdmöten, samt hur språkbarriärer kan åtgärdas. Denna litteraturstudie inkluderade 14 vetenskapliga artiklar av kvalitativ design. Resultatet redovisas i tre huvudkategorier: Svårigheter för patienter, svårigheter för sjuksköterskor och kommunikationsbefrämjande insatser. De tre kategorierna består av totalt elva subkategorier, där huvudfynden delas in i specifika områden. Resultatet visar att informationsutbytet mellan patienter och sjuksköterskor är begränsat och väcker starka känslor hos patienter i olika vårdsituationer. Språkbarriärer påverkar patienters delaktighet och skapar hinder i vården. Auktoriserad tolk underlättar sjuksköterskors omvårdnad och kommunikation med patienter. Brister på individ- och organisationsnivå påverkar patientsäkerheten. Kroppsspråk, kommunikativa hjälpmedel och anpassad information är viktigt för att främja kommunikationen vid språkbarriärer. Utbildning i transkulturell omvårdnad är nödvändigt. Slutsatserna är att språkbarriärer begränsar patientens vård, försämrar vårdupplevelsen, minskar patientsäkerheten och försvårar sjuksköterskans arbete. Mer kunskaper i transkulturell omvårdnad, bättre organisatoriskt stöd och bättre användning av tillgängliga resurser behövs för att överbrygga språkbarriärer.