Utomhuspedagogik i förskolan. En intervjustudie med fyra förskollärare.

Abstract

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur man med hjäp av utomhuspedagogik kan göra utomhusvistelsen meningsfull för barn på förskolan då det kan vara den enda utevistelsen barn har under en dag. Vidare vill vi undersöka hur förskollärare anser att de arbetar utomhus och hur de upplever att de kan arbeta för att uppnå målen i Lpfö98 vid utevistelsen.

Vi har valt att att utföra kvalitativa samtalsintervjuer med fyra olika förskollärare på två olika förskolor i kranskommuner till Göteborg. Förskollärarna är kvinnor mellan 5 – 63 år med olika utbildningar och olika antal år inom yrket. Vi har kommit i kontakt med dessa förskollärare genom VFU och vikariat. Ingen av de två förskolorna är profilerade som utomhusförskolor. Intervjuerna utfördes enskilt på varje förskollärares arbetsplats med hjälp av ljudupptagning.

Resultatet visar på förskollärares olika uppfattningar av begreppet utomhuspedagogik. Vissa ser det som ett komplement till den traditionella undervisningen, andra ser utomhuspedagogik som ett likhetstecken med skog och natur. Intervjuerna uppvisar att förskollärarna är medvetna om hur man som förskollärare kan göra utevistlesen meningsfull dock varierar förskolläranas förförståelse för begreppet utomhuspedagogik vilket resulterar i olika uppfattningar om utomhusvistelsen.

I diskussionen kommer vi diskutera resultatet i förhållande till den teoretiska genomgången och uppsatsen avslutas med vilken betydelse för läraryrket denna uppsats kan ha. Då utevistelsen har stor betydelse i förskolan vill vi uppmärksamma det faktum att det finns en pedagogik som som stödjer och verkar för att göra utomhusvistelsen meningsfull, och genom att arbeta ur ett utomhuspedagogiskt perspektiv kan läroplanens intentioner levandegöras och utevistelsen blir meningsfull för barnen. Vi kan konstatera att vårt antagande om avvaktande pedagoger på utegården inte stämmer överens med resultatet. Vi kom inte fram till de slutsatser vi trodde oss göra utan förskollärarna var i stor utsträckning medvetna om hur de kan arbeta vid utevistelsen och göra den meningsfull.

1